LO-opinion klarar språktestet. Majoriteten har vanan inne att ta sig igenom snåriga avtalstexter. Men inte ens rutinerade förhandlare kan ha koll på allt.

Sven Jinton, Stockholm, brevbärare och klubbordförande i Seko, berättar att löneglidning är ett okänt begrepp på Posten.

– I de lokala förhandlingarna finns aldrig några pengar utöver den lokala potten. Bara efter hårda förhandlingar, där arbetsgivaren hamnat i tidspress, har vi fått ut någon enstaka krona lokalt. Löneglidning är ett begrepp som enbart högavlönade tjänstemän känner till, misstänker han.

LO-Tidningen hade en snabbkurs i avtalsspråket i förra numret. Även erfarna förhandlare berättar att de lärde sig något nytt.

– När jag har läst artikeln inser jag att varje avtalsområde har sina egna ord, berättar Ylva Borelid, Åkersberga, kriminalvårdare och klubbordförande på anstalten i Täby.

Sanna Ojala, Timrå, lokalvårdare med många uppdrag i Fastighets, har finska som modersmål.

– Jag har lärt mig svenska som andra språk och jag har mitt stora intresse för ord att vara tacksam över.

Hon konstaterar att inte ens de som har svenska som modersmål hänger med i svängarna alla gånger.

– Jag fattar allt i avtal – men nog får jag läsa samma text flera gånger ibland. Stanna upp, tänka till och ibland slå upp de svårare orden. Många gånger är det så onödigt krångligt formulerat att man tappar tråden halvvägs inne i texten, tycker hon.

Och det håller fler med om. ”Rena grekiskan” och ”fikonspråk” är ett par omdömen om avtalsprosan. Men den som sliter med avtalstexterna kan alltid trösta sig med att även motparten har det jobbigt.

– Min motpart brukar ha svårt med fattningsförmågan, berättar Jörgen Persson, Staffanstorp, fabriksordförande och klubbordförande på Nordform mark- och va-system.

Läs också: artikeln "Häng med i avtalsspråket"