KONST. Bror Hjorths och Giacomettis skulpturer kan tyckas sakna beröringspunkter. Att sammanföra deras verk kan därför bli ett spännande möte.

De är varandras konstnärliga negationer. Giacometti har sagt om Hjorth: ”Det är ju på det viset jag skulle vilja arbeta. Skulptur är volym, men jag får aldrig tag på volymen så jag är ingen skulptör.” Bror Hjorth har återgäldat artigheten med: ”Jag med mina klumpiga klossar. När det är rörelse som betyder allting. Se på Giacometti.”

De båda möttes på 20-talet i Paris i skulptören Bourdelles undervisning. Hjorth mindes från den tiden att Giacometti var ”lat, passiv”. Hjorth tecknade Giacomettis porträtt ett par gånger. Ett finns i Bror Hjorths hus i Uppsala, ett i Fondation Giacometti i Paris. De tycks inte ha haft någon särskilt nära relation.

Från mötet i 20-talets Paris slungades deras konstnärliga gärning ut i olika banor. Hjorth utvecklade sitt arbete mot massiva skulpturer och naivt måleri. Giacometti skalade av den yttre miljön när han skapade sina skulpturer. Han reducerade formerna så att det till slut återstod bara dessa långsmala människofigurer. Mycket uttrycksfulla och levande.

Mötet mellan Hjorth och Giacometti uteblir nu också på Liljevalchs. Det blir alltför långsökt att leta efter en kontaktyta mellan dem. Men gå absolut och titta. Var för sig är det två spännande konstnärskap som här exponeras generöst.

Utställning: Bror Hjorth och Alberto Giacometti
Museum: Liljevalchs, Stockholm

Åke Svidén
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören