HISTORIA. Mayme Sevander dog 2003, 80 år gammal, i Umeå. Det noterades varken i Västerbottenskuriren eller Folkbladet. Men StarTribune i Minneapolis, som många andra tidningar i Mellanvästern, uppmärksammade hennes bortgång.

Maymes familj emigrerade från Amerika till Sovjet-Karelen under 1930-talets svåra år. Hennes far Oscar Corgan, född i Nikkala i Norrbotten, var en ledande kommunist i föreningen Sovjet-Karelska Tekniska Hjälpen. Han organiserade utvandringen av ca 6500 finnar från Nord-Amerika till Sovjetunionen. Själv arresterades Corgan i Karelen i november 1937 av KGB. Tjugo år senare underrättades familjen att han avlidit 1940 i magcancer. Det var lögn. Han hade avrättats i januari 1938. Mayme Sevander utgav 1994 boken De tog min far.

Fakta och tolkningar
Tragedin i Karelen är arbetarhistoria mer än idéhistoria. Utvandringen till Karelen var inte pilgrimsresor för utländska kulturradikaler i Intourists regi. Till Karelen kom skogsarbetare, snickare, till och med fiskare för att bygga socialismen. Petrozavodsk var samlingspunkt för emigranterna. Från Karelen återvände cirka 1500 med livet i behåll.

Med antologin Karelian Exodus får denna historia forskningens uppmärksamhet. I 13 uppsatser ger boken fakta och tolkningar om vilka finsk-amerikaner det var som emigrerade till Karelen, vad som drev dem och vad de mötte vid framkomsten. Forskningen utgår från arkivhandlingar som släppts efter Sovjetunionens fall.

Boken skingrar också vanföreställningar om ”Karelen-febern.” Arbetsresor till Karelen inleddes redan 1922 av bland annat fiskare från USA. Faktiskt kom flertalet av dem som emigrerade från USA, inte Canada. Endast 15 % var medlemmar av kommunistpartierna i USA och Canada vid avresan.

Edvard Johan Kaski var inte partimedlem. Han blev offer för Stalins masslikvidering. I förhör med KGB medgav Kaski att han inför sina kamrater yppat missnöje med jordbrukskollektivet, att det erbjöd sämre social trygghet än vad som gavs amerikanska farmare. Han dömdes till fem år för kontrarevolutionär verksamhet, försvann sedan i Gulagarkipelagen.

Vad lockar, vad knuffar?
Frågan varför det var arbetare med rötter i Finland som for illa ges en sammansatt belysning i bokens fyra inledande bidrag. Den finländska emigrationen till USA och Canada var jämförelsevis sen.

All forskning om utvandring skiljer mellan vad som ”lockar” och ”knuffar” människor. Det som knuffade finländare var politik, sviterna efter inbördeskriget 1918 och senare hotet från den växande högeraktivismen, bland annat Lapporörelsen. Det som lockade i Amerika var kanske ett liv som självägande bonde, men tiden (1922–37) var fel för nybyggare. De förblev lönearbetare, i skogen och gruvorna och vid sågverken i trakterna runt de Stora Sjöarna.

I dessa finska småstäder, som Sudbury i Ontario, hölls de politiska erfarenheterna från Finland vid liv. Till vardags och till fest – som vid sommarens kesäjuhlat, utedanser och teater – var politiken formad av hemlandets motsättningar. Här hade The Finnish Organization of Canada, en del av Canadas kommunistparti, 206 medlemmar. Av dessa reste 78 till Karelen 1930.

Den tragedi som rammade dessa emigrantbygder, den tvåfaldiga politiska ”knuffen” först från Finland och därefter från Amerika, var befolkningens dubbla identiteter som klass och nationalitet. De två sammanföll: som arbetare lockades emigranterna bygga socialismen, som finnar socialismen i Karelen. De som varit skolbarn i Finland hade haft lärare upprymda av fennomanskt svärmeri för just Karelen. Hade det gällt Ural eller någon annan del av Sovjetunionen hade de inte rest.

Inflammerat än i dag
Som Kaa Eneberg skriver i denna bok (och i hennes egna Tvingade till tystnad, 2000, Förnekelsens barn, 2003) råkades de som lyckades återvända från Karelen till Finland och Sverige av omgivningens onåd. De utstöttes, stämplades som förrädare av sina politiskt närstående.

Än idag är tragedin inflammerad, också på det litterära, mellanstatliga och vetenskapliga planet (se också: www.migrationinstitute.fi)

Den amerikanska vänstern med anknytning till USA:s kommunistparti, präglad av bitterhet efter McCarthyismen och senare också Gorbatjovs svek, noterar i sitt uppslagsverk Encyclopedia of the American Left (1998) endast att mellan sex och tio tusen finsk-amerikaner under mellankrigstiden flyttade till Karelen. Det sägs inget om deras öde. En historieprofessor betvivlar dokumentationen om folkmordet i tidskriften Atlantic Monthly – år 1998.

Antologi: Karelian Exodus. Finnish Communities in North America and Soviet Karelia during the Depression Era
Redaktörer: Harpelle, Lindström & Pogorelskin
Förlag: Aspasia Books

Ulf Lindström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören