EFTERVALSDEBATT. Någonting måste vara fundamentalt fel i min verklighetsuppfattning. För om Sverige vore det land jag tror att det är, skulle inte så många människor ha röstat på solklart högerextremistiska och främlingsfientliga Sverigedemokraterna.

Det är eftervalsdebatt i ABF-huset i Stockholm, antirasistisk valanalys i slutet av september. Luften tar slut efter en halvtimme och värmen dallrar som vore det mitt i sommaren. En kvinna i publiken säger att allt är EU:s fel, Fredrik Malm från Liberala ungdomsförbundet tycker att man ska ta debatten, någon annan att man inte ska och en tredje att det är upp till var och en.

Inte ens Daniel Poohl, chefredaktör för tidskriften Expo som bevakar extremhögern på heltid, kan ge oss Svaret. Men han tycker att en bra början vore att göra upp med vår nationella självbild.

– Sverige är inte det goda, generösa trevliga Sverige vi vill tro, säger han. Vi tittar bort från de attitydundersökningar som visar att det finns grupper som inte gillar muslimer och olika minoritetsgrupper. Under ytan finns denna åsiktsström hela tiden.

Sd i 144 kommuner
Återkommande sker mord med nazistiska motiv i Sverige. Varje gång frågar sig ”vi” hur detta Kunde Hända i Sverige.  Som 1999 när två poliser i Malexander och syndikalisten Björn Söderberg mördades. Eller 1995 när John Hron, Gerard Gbeyo och Peter Karlsson dödades av nazister.

Extremhögern har sina kärnväljare och deras värderingar kan vi inte göra så mycket åt, menar Daniel Poohl. Det som är nytt i detta val är att Sverigedemokraterna fått framgångar i kommuner där de inte ens kandiderat.  De finns nu i 144 kommuner mot 30 efter förra valet. 

Bland partiets många nya väljare finns rimligtvis många som inte är rasister, men som inte finner andra företrädare som talar om deras vardagsproblem.

Folk känner sig övergivna
Det går bra för Sverige sades det i valrörelsen. Den som är arbetslös kan ha svårt att känna igen sig, påpekar Somar Al-Naher från SSU Stockholm självkritiskt.

I Landskrona, där Sverigedemokraterna fick över 20 procent av rösterna, lever var sjätte person i det som i Sverige definieras som fattigdom, enligt Daniel Poohl. Det stora varvet är nedlagt och ersattes aldrig med något nytt. Klart folk är besvikna och känner sig övergivna.

Fattiga, etniska svenskar och äldre arbetskraftsinvandrare känner sig lika utanför samhället som de nysvenskar de inte gillar. Enda gången media bryr sig om deras liv och åsikter är när de får framträda som sverigedemokratiska väljare.

Och det handlar som vanligt om klass.

– Hos antirasister, journalister och politiker möter jag ett mycket illa dolt förakt för dem som röstar på Sverigedemokraterna. De är korkade, dumma och outbildade och hade de bara läst på så hade de förstått, säger Daniel Poohl. Men sd-väljare läser inte på. De går på en magkänsla och det kan man inte förakta dem för.

Mycket står på spel
I hela Europa vänder arbetare sin rörelse ryggen och går till extremhögern. Det här valet är början på en sån trend även i Sverige, tror Daniel Poohl.

Alla ska med var (s) slagord i valet. Men jag tänker att alla uppenbarligen inte är med. Ett gemensamt, samhälleligt Vi som delar verklighet och problembeskrivning lyser med sin frånvaro.

Det är mer som står på spel än en valförlust.

Kristina Mattsson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören