Fyra av fem i LO-opinion tycker att kvinnornas löner ska höjas mer än männens.

Och alla nej-sägare är inte mot högre kvinnolöner:

– Jag är alldeles för luttrad för att hoppas på att arbetsgivaren går med på en kvinnosatsning. Det skulle kosta mycket löneutrymme att få igenom kravet. Vi bör i stället fokusera på att hålla jämna steg med tjänstemännen i kronor – inte i procent, anser Matts Haglund, Sundbyberg, väktare och projektledare i Transport.

Roger Edblom, Linköping, slaktare och aktiv i Livs, vill ha bort orättvisa kvinnolöner – men inte i avtalsrörelsen:

– Ställ arbetsgivaren mot väggen! Varför har Pia lägre lön än Sven för samma jobb? Det är världens enklaste förhandling.

Bedrövlig lön
Torvald Zackrisson, Linköping, plåtriktare och gruppordförande på Saab, är luttrad:

– Min fru är ”mattant”. Lönen är rent bedrövlig, 15.700 kronor efter 30 år i yrket. Hon var inte glad när Kommunal ”tog fajten”
senast. Då som nu utlovades att det var de lågavlönade kvinnornas tur. Vi vet hur det gick.

Gunnar Pettersson, Umeå, svetsare och gruppordförande i IF Metall, talar om både kön och klass. Han pekar ut två grupper som halkat efter: kvinnor och LO-medlemmar.

– Höj lönerna för LO-medlemmar mer än för andra. Det leder till mindre klassklyftor och mindre gap mellan kvinnor och män, anser han.

Lägre lyft
Flera i IF Metall konstaterar att det inte går att fördela om pengar från män till kvinnor i LO-kollektivet. Lägre lönelyft på Volvo gynnar aktieägarna – inte lågavlönade kvinnor i Kommunal. Peter Bäckström är operatör och klubbordförande på tvätteriet Berendsen i Eskilstuna. Där jobbar mest kvinnor. De tillhör de sämst betalda i IF Metall.

– Tvätteribranschens anställda tillhör de lägst avlönade på arbetsmarknaden, trots att arbetet innehåller många tunga och enformiga moment. Det centrala avtalet måste ge rejäla löneökningar. Arbetsgivaren går inte med på något extra utöver avtalet.