Alva Myrdal lokaliserade roten till kvinnors underordning i deras uppfostran. Flickor får mindervärdeskänslan inpräntad i sig från början medan pojkar snarare fostras till att övervärdera sin egen betydelse: ”den raklinjiga, livsfriska självhävdelsen gjordes om intet den dag man förstod, att man var ’bara en flicka’”. Hon kom att ägna hela sitt liv åt att försöka förändra denna situation.

Det var en svår kamp, menar Lotta Gröning i sin bok Kvinnans plats. Alva Myrdal fick kämpa inte bara mot sin mor, utan senare mot gubbväldet inom socialdemokratin.

Och inte heller historieskrivningen har gjort henne rättvisa. Trots att Alva Myrdal har format stora delar av det vi kallar välfärdssamhället nämns hon knappt i biografier och i historieböcker.

Då som nu
Lotta Gröning skriver om Alva Myrdal som yrkesmänniska och som privatperson. Hon vill utreda hur hennes gärningar har påverkat dagens kvinnor och huruvida hennes idéer håller än idag. Och framför allt vill hon jämföra Alva Myrdals erfarenheter och tankar med sina egna.

Hur mycket har då förändrats sedan Alva Myrdals tid? Grönings svar blir dystert: än idag är det kvinnorna som tar största ansvaret för hem och familj, än idag kokar kvinnorna kaffe i socialdemokratins korridorer.

Här finns ett defensivt tonfall som gör mig misstänksam.

”Starka kvinnor göre sig inte besvär i politiken” inleder Lotta Gröning. Hon menar att ”kvinnor blir frånsprungna i karriären av män som troget följer uppsatta lojalitetsregler. Att få barn och vara yrkesverksam är för kvinnor fortfarande i många fall liktydigt med att slitas mellan omöjliga val. Och de ställningstaganden som 1920- och 1930-talets människor gjorde i sina kärleksrelationer ter sig häpnadsväckande lika de val vi själva gör på 2000-talet.”

Men också tvärt om
Detta är förstås en helt korrekt verklighetsbeskrivning. Men det kan lika gärna sägas vara tvärtom idag: starka kvinnor finner sätt att verka i manliga strukturer; det finns kvinnor som är lojala och gör karriär på det; det finns kvinnor som hittar fungerande strategier för att ha både barn och yrkesliv; det finns många intressanta skillnader i dagens kärleksrelationer jämfört med hur det var för 80 år sedan.

Just den här samtidigheten är viktig att hålla i minnet. Det är både likt och olikt, det är både makt och motstånd på samma gång.

Visst erkänner Lotta Gröning att hon själv och Alva Myrdal är exempel på kvinnor som lyckats ta sig fram trots allt. Men det är som om hon ändå strävar efter att upphäva motsägelserna: vem var Alva egentligen? Vad vill kvinnorna egentligen? Och var finns sanningen om inte i kärlekslivet: Alva lyckades inte uppnå ett jämställt äktenskap med Gunnar, utan intog en traditionell kvinnoroll. Lotta Gröning känner igen sig: ”Vem har inte gjort personliga offer för kärleken?”

Lev motsägelsen!
Som jag ser det handlar det om att de normbrott vi begår när vi förändrar könsrollsmönster kostar på. Vi är produkter av vår tids ideal, samtidigt som vi har förmåga att ändra dem. Det är en sådan motsägelse som i Lotta Grönings tappning ofta blir reducerad till det ena eller det andra. Alva Myrdal hade däremot inga problem med att vara motsägelsefull. Hon ville uppfostra människor till olydnad och frihet. Det må ha varit svårgenomförbart i praktiken – men tanken är svindlande.

Biografi: Kvinnans plats – min bok om Alva Myrdal
Författare: Lotta Gröning
Förlag: Bonniers

Cecilia Annell
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören