Nu har vi minst fyra borgerliga år framför oss – och det kommer att slå hårt mot många i samhället. Men under tiden måste den socialdemokratiska ledningen sätta sig i skamvrån och rannsaka sig själv.

Vad har partiet gjort för arbetare och lägre tjänstemän? Hur har karriäristerna gått tillväga för att få och behålla makten inom partiet?

Partiet måste svara på frågorna – och inse att det inte bara handlar om att byta ut Göran Persson. Det handlar också om att karriäristerna ska kliva åt sidan och släppa fram vanligt folk. Väljarna och gräsrotssossarna i landet ska få mer att säga till om och slippa känna slagen från partiets piska när de inte inordnar sig i ledet. Nu tystas istället kritiska socialdemokrater, en del har motarbetats så till den grad att de blivit tvungna att gå till psykolog. Kommentarer som: ”Du representerar partiet – och inte väljarna” förekommer.

Persson har ignorerat personer som han inte tål, eftersom de inte tycker som honom. Och han har sagt åt andra i rörelsen att de inte får kalla hans ”hus” för herrgård. Jobbfrågan har ignorerats.

Det måste inte vara en kvinna
LO-kollektivet nämns sällan, och strävan är att alla arbetare och lägre tjänstemän ska bli övre medelklass. Karriärister, som slickar röv och som kan kliva över lik för att få makt, sätter normen i rörelsen.  Är det här vad den solidariska arbetarrörelsen ska stå för?

En annan sak som vi måste inse är att det inte är viktigt att vi får en kvinnlig statsminister, som medierna går i spetsen för.

Arbetarrörelsen behöver en person, somoavsett kön, har civilkurage, står för ett arbetarklasstänkande och sätter kampen för fler  jobb i centrum. Och det gör ingen av dem som medierna i sin inskränkta jämställdhetskampanj föreslår. Margot Wallström är alldeles för EU-positiv, och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har inte alltid slagits tillräckligt för sina medlemmar, till exempel under Kommunals stora strejk. Hon har också varit med och beslutat om höga direktörslöner.

Marita Ulvskog enda kvinnan som passar
Den enda kvinnan som skulle passa som partiledare är Marita Ulvskog. Men varför föreslår ingen henne? Antagligen därför att hon är för ”radikal” i partiledningens ögon – och därför att hon inte är tillräckligt borgerlig enligt medierna.

Med det här säger jag inte att alla socialdemokrater beter sig illa. Det finns oerhört många runt i landet som har verklighetsförankring och står för den socialdemokratiska ideologin.

Socialdemokratin behöver människor som inte vänder kappan efter vinden, utan stormar av egen kraft.

Sofie Wiklund
Ledarskribent på Dala-Demokraten och kafébiträde
Skriv till debattredaktören