ANALYS. Det politiska maktskiftet i riksdagen har ökat oron för en besvärlig avtalsrörelse. Osäkerheten om och när aviserade politiska förslag, som den nya a-kassan, sjösätts har fått den pågående processen att bromsas upp. Och avtalsperiodernas längd, som sedan snart tio år varit treårig, kan den här gången bli avsevärt kortare. Just som en effekt av osäkerheten kring en rad förslag som diskuteras inom den borgerliga alliansen.

Den hetaste och allt överskuggande frågan inom fackföreningsrörelsen är arbetslöshetsförsäkringen och alliansens planer på kraftigt höjda egenavgifter och dessutom lägre ersättning vid arbetslöshet – den mix av åtgärder som alliansen fått medborgarnas stöd för.

Kan och ska en del av den aviserade höjningen bäras av organisationerna i förhoppning om att det borgerliga förslaget har kort livslängd – en mandatperiod? Måste delar eller hela höjningen av egenavgiften slå igenom i den enskilde medlemmens plånbok? Eller finns det en annan väg ut ur dilemmat? Och hur kan hotet mot de sänkta ersättningsnivåerna mötas? Förslaget innebär 65 procentig ersättning efter 300 dagars arbetslöshet.

Medlemsskap en kostnadsfråga
Om arbetslöshetsförsäkringen blir avsevärt mycket dyrare för var och en – hur blir det då med medlemskapet i de fackliga organisationerna? Vem eller vilka har råd att vara med? Den långsiktiga konsekvensen för facket av en dyr a-kassa med låg ersättning kan eller vågar ingen i dag överblicka. Men ett medlemsras ligger i korten.

Det går dock att tänka sig alternativa lösningar på dilemmat. Att staten säger nej till att betala ersättningar vid arbetslöshet i lika hög grad som tidigare och därför vältrar över kostnadsansvaret på andra kan ingen förhindra. Men betalningsmodellen – individuellt eller kollektivt via avtalsförhandlingarna – den kan fackföreningsrörelsen påverka om förbunden är eniga. Om LO-facken och tjänstemannarörelsen till exempel siktar på en ettårig avtalsuppgörelse och tar ut den politiskt aviserade höjningen ur produktionen är hotet om individualisering av försäkringen undanröjt.

Anställdas del äts upp
Ytterligare en besvärande fråga inför avtalsrörelsen är de sänkta arbetsgivaravgifterna i en rad servicebranscher. Kommer de anställda stillatigande att applådera att företagens marginaler ökar utan att göra anspråk på en del av kakan? Det är inte orimligt att de anställda betraktar statens rabatt på arbetsgivaravgiften som en del av tillgängligt löneutrymme. Och hur ser då omvärlden -– i andra branscher med bibehållna arbetsgivaravgifter – på de olika utrymmen för ökade löner som skapas genom politiska beslut.

Redan i dag är inte minst industrins arbetare missnöjda med den löneutveckling som varit de senaste åren. Det gäller både i förhållande till tjänstemännen i de egna branscherna, men också i förhållande till kollegorna inom LO. Det blir en minst sagt spännande förhandlingsvinter.