FÖRSTA GÅNGEN. ”Det är som om min röst inte räknas.” ”Om fyra år kommer jag fortfarande att hålla på Djurgården men det är inte säkert att jag kommer att rösta på samma parti.” Så säger två av årets förstagångsväljare.

Dafina Zadelaj och Linus Libassi vandrar genom Hallstavik i Roslagen som är insvept i regntunga moln. Vi går i riktning från pappersbruket mot centrum. Gatorna är folktomma, så när på ett par som rastar en hund. Dafina och Linus stegar på.

De tänker på valet. I år är första gången båda ska rösta, eller ska de det? De vet inte ännu. Dafina vill rösta, samtidigt tycker hon att det känns meningslöst.

– Det är som om min röst inte räknas. Som att den inte är lika viktig som de vuxnas.

Det är som om jag inte berörs, förklarar hon. Hon tycker att partierna vänder sig till ”vuxna”, de som är äldre än hon. Under promenaden stannar hon upp flera gånger. Formar sina händer till en kamera framför ansiktet.

– Klick! Ta en bild på det där, uppmanar hon fotografen och ler.

Kvittar vad man väljer
Foto är hennes passion. Hon tänker på hur valaffischerna och deras budskap ser ut som vilken reklam som helst: ett schampo mot mjäll eller en ny digitalkamera.

– De säger alla rösta på oss, rösta på oss! Så lovar de en bättre vård och skola men säger inte hur de ska gå till.

– Men det spelar nog inte så stor roll vad man röstar på. Partierna är så lika varandra, säger hon.
Även Linus har tänkt på hur politik framställs.

Han stannar till. Ser nästan lite arg ut.

– Ibland blir jag så irriterad. Det här med folkpartiet och spionskandalen. Det är bara bullshit! Det låter som en katastrof, som om någon har mördats men så är det ju inte, säger han.

Precis som Dafina läser han media på gymnasiet. Drömmen är att bli journalist eller författare men han tycker att medierna ibland framställer politik på ett märkligt sätt.

– Det är samma för sossarna. Om Göran Persson skulle peta sig i näsan under en presskonferens skulle väl någon hälsomyndighet tvingas gå ut och tala om bristande hygien.

Svajig makt över jobben
Vi fortsätter mot centrum. På andra sidan gatan ligger Sko-Uffe i ett rött trähus med en gapande dörr som väntar på kunder. Strax bredvid oss ligger en frisörsalong. Vi fortsätter och passerar vårdcentralen, polishuset och Guldklövern – en restaurang som öppnas och läggs ned med jämna mellanrum. Det är här, och på pappersbruket, och många av jobben i Hallstavik finns. Jobben – som har blivit det ständigt återkommandet mantrat i valrörelsen. Men kan politiker verkligen fixa nya jobb?

Både Dafina och Linus svävar på svaren. Det är klart att om politiker fattar beslut om nya tjänster till vårdcentralen eller skolan så blir det fler jobb. Men kan de skapa fler arbetstillfällen i privata näringar?

– Kanske genom att satsa mer på utbildning, säger de.

Till slut kommer vi till torget. Centrum i Hallstavik. En ensam valstuga, socialdemokratisk, står uppställd intill Systembolaget. Finns det några särskilda ungdomsfrågor? undrar jag.

Dafina och Linus tycker att frågor om skola, bostad och jobb ligger nära yngre människor, men att kalla det för ungdomsfrågor är att gå för långt. Detta berör ju alla. Hon skrattar sedan till och nickar mot Systembolaget.
– Det var någon som sa att man kan dömas till livstids fängelse då man är 18 år, men man får inte köpa ut på Systembolaget. Det kan väl sägas vara en ungdomsfråga. Hon säger återigen att hon inte vet om hon ska delta i valet.

Nederlag att ångra
– Jag vill inte rösta på ett parti och sedan efter valet upptäcka att jag inte tycker som dem. Det är då bättre att låta bli att rösta än att efteråt upptäcka att jag stött någon som jag egentligen inte håller med.

– Det är mitt första val, därför är det jätteviktigt att jag väljer rätt. Jag vill hitta mitt parti nu så att jag inte behöver ändra mig sedan.

Linus tänker annorlunda. För honom är det inte nödvändigt att leta rätt på ett parti som han kan hålla sig till i flera val.

– Det är inte alls nödvändigt. Det är inte som med Djurgården. Om fyra år kommer jag fortfarande att hålla på Djurgården, men det är inte säkert att jag kommer att rösta på samma parti. Djurgården står nämligen alltid för samma sak. Det gör inte partierna, säger Linus

Föräldrarna påverkar
Han har gjort flera partitester på nätet och kommit fram till att han har samma åsikter som moderaterna, folkpartiet och centern. I många statsvetenskapliga rapporter slås det fast att hemmet har en stor betydelse för vilket parti många väljer. Både Dafina och Linus håller med. Dafina säger att hennes pappa inte bryr sig så mycket om politik.

– Det kanske är därför jag är negativ, säger hon.

Linus berättar att han, precis som sin pappa, tycker att en viktig fråga är skatten på bensin. Hans pappa bilpendlar till jobbet och var nyligen tvungen att byta sin stora bensinslukande bil till en liten Fiat.
För Linus är frågan om bensinskatten också viktig eftersom han snart hoppas kunna ta körkort och köpa en egen bil.

En stund senare skiljs vi åt. Fotografen ska iväg och ta en bild på pappersbruket. Dafina ger ett sista råd.

– Åk över bron där borta, säger hon och pekar. Där får du en bra vinkel för din bild.

Läs också: reportaget "Stora åsiktsskillnader bland unga"