Hur många rapporter han har skrivit vet han inte själv. Men skälen har alltid varit desamma.
– Om inte LO tar reda på hur våra medlemmar har det, vem gör det då?

LO:s välfärdsutredare Sven Nelander går nu i pension med samma förvissning som då han en gång började: Fakta om klass, kön och etnicitet måste fram, annars frodas myterna. Ofta har uppgifterna överraskat. Som rapporten som visade sambandet mellan frihet och lön, ett förhållande som förnekades tills Sven Nelander lade fram tydliga fakta. Ju högre lön, desto större frihet.

– Det var frapperande att sambandet är så starkt. Och det var ställt utom allt tvivel att det var så. Allt måste ju vara vetenskapligt korrekt, säger Sven Nelander.

Den sista arbetsdagen i förra veckan kom han inte hem förrän närmare tio, men allt måste vara uppdaterat så att andra kan ta vid, anser han. Och när han väl stängde sin dator hade han gått igenom mellan 6.000 och 7.000 tabeller för att ta fram underlag till kommande LO-rapporter.

Motion på rutin
Det är hans sätt att arbeta, och har alltid varit, berättar han. Ständigt maler problemlösningar i hjärnan, även under luncherna då Sven Nelander i träningsoverall syntes sträva ut från LO-borgen för att ta den dagliga joggingturen runt Kungsholmen i Stockholm.

– Det är så bra att inte bli störd av telefonen och jag känner ju rutten, varenda sten och varenda trappa.

– Ofta vet jag exakt platsen där jag kom på en rubrik eller någonting som jag tog itu med direkt när jag kom tillbaka till jobbet.

Energin, eller snarare frenesin, hos Sven Nelander har hjälpt honom i arbetet, men också i hemmet. Efter hustrun Åsas tidiga stroke har han tagit hand om det mesta av det praktiska hemarbetet.

Är det då över huvud taget möjligt att trappa ned? Nej, någon nedtrappning är nog inte aktuell, konstaterar han, men ett enklare val av inriktning.

– Jag tänker på hur intressant det skulle vara att skriva om människorna bakom alla siffror. Det är ju den enskilde personen det ytterst gäller. Att få skriva om vilket liv de lever och har levt.

– Nu åker jag ned till vårt hus på Gotland och stannar där i två månader, så får vi se vad det kommer ut av det.

På Gotland tillbringade Sven sina sju första levnadsår. Hans far var provinsialläkare och hade praktik i anslutning till bostaden. När familjen med sju barn flyttade till fastlandet köpte de ett gotländskt sommarhus som familjen fortfarande har kvar. Sven själv blev inte läkare. I stället genomförde han två separata yrkesutbildningar, den ena med statistik och ekonomi, den andra med sociologi och beteendevetenskap.

Hittade något nytt
Som doktorand blev han 1970 engagerad i låginkomstutredningen tillsammans med LO-ekonomen Rudolf Meidner och statsvetaren Per Holmberg.

– Jag fick massor av underlag redan nästa kväll. Så fort jag hade satt mig in i materialet insåg jag att det här var något unikt, något nytt, en ny kunskap som växte fram ur de djupintervjuer som hade gjorts.

– Året efter lades utredningen fram och orsakade ju en enorm uppståndelse. Det var klara fakta som visade att klassamhället fanns kvar, att könsskillnaderna i löner och ekonomiska förutsättningar fanns kvar.

– Redan där fanns metodiken. Så när jag kom till LO 1982 och fick fria händer att bygga upp verksamheten så visste jag redan precis hur jag skulle göra, säger Sven Nelander.

Hans arbete blev en fortsättning på låginkomstutredningen, fakta om de människor som annars inte blir sedda.

– Men det var inte självklart från alla håll, inte heller från fackligt förtroendevalda. De ansåg att vi inte skulle gå ut och fråga medlemmarna eftersom medlemmarna ju hade valt dem och det räckte, ansåg de.

Tre personer tar nu över Sven Nelanders jobb, men om någon axlar manteln som talesman för LO:s fortsatta välfärdsundersökningar är ännu oklart.

För Sven hägrar dock en tid av fritt skrivande.
– Jag kommer att fortsätta att vara aktiv. Min mamma är 85 år nu och har jämt en rad projekt på gång. Det är nog lite så jag ser på mig själv också så jag känner igen mig i henne, säger han.

FAKTA: Sven Nelander
Ålder: 62 år i somras.
Familj: Hustrun Åsa, barnen Jenny, Kerstin och Staffan.
Bor: HSB-lägenhet i Vasa-stan i Stockholm, sommarhus på Gotland.
Fritidsintressen: Läsa och skriva allt möjligt, springa och syssla med kolonilotten.
Senast lästa bok: Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn.
Senast sedda film: ”Jag går sällan på bio men Broarna i Madison County är nog den bästa film jag sett.”