Finns det en ohelig allians mellan kristdemokraterna och miljöpartiet i synen på arbete? Båda partierna sätter livskvalitet före förvärvsarbete, i motsats till övriga riksdagspartiet som betonar arbetets betydelse för identitet, hälsa och moral.

Frågan är inte helt lätt att svara på. Den ene ger ett svar, den andre kommer med det motsatta svaret. Helt klart är att båda partierna på en direkt fråga svarar just så: Det finns andra värden i livet än arbete.

– Det heligaste är inte förvärvsarbete, utan att människor mår bra, säger Stefan Attefall, kristdemokraterna.
Håkan Wåhlstedt, miljöpartiet, svarar:

– Det finns en vana att se på arbetet som det viktigaste. Vi vill lyfta fram att det finns andra värden,
hälsa och rekreation exempelvis.

Sänk arbetstiden, säger miljöpartiet. Låt människor arbeta olika länge vid olika tidpunkter i livet, säger kristdemokraterna.
Båda partierna säger sig företräda arbetslinjen, men inte lika hårt som övriga riksdagspartier. Båda vill att fler arbetar, inte att de som jobbar ska arbeta mer. Forskare som LO-Tidningen talat med håller dock inte med om att kd och mp möts ideologiskt i synen på arbete.

Familjen splittrar
– Det som förvillar är synen på familjen, anser Hans Dahlqvist, doktor i historia på Malmö högskola. Han skriver på en forskningsrapport om de svenska riksdagspartiernas syn på arbetets värde från 1970-talet och framåt.

– För kristdemokraterna överskuggar den kristna etiken allt annat. Och den säger att det är ett kall att arbeta, för männen, och ett kall för kvinnorna att ta hand om barnen.

Men i grunden har kristdemokraterna samma syn på arbete som övriga partier i den borgerliga
alliansen, enligt Hans Dahlqvist. En slutsats som folkpartiets riksdagsledamot och arbetsideolog Carl B Hamilton skriver under på. Han ser ingen ideologisk skillnad i synen på arbete.
 
– Skiljelinjen går i familjepolitiken där folkpartiet betonar jämställdhet, medan kristdemokraterna betonar valfrihet.

I Hans Dahlqvists forskning om partierna framträder två huvudlinjer.  Det är högerblocket som ser arbete som en skyldighet och vänsterblocket, dit han också räknar miljöpartiet, som anser att arbete är en rättighet.

De skilda synsätten får konsekvenser för uppfattningen vad som händer när man blir arbetslös. Och påverkar i högsta grad de förslag som alliansen respektive socialdemokraterna har lagt i årets valrörelse. Högerblocket, som anser att människan egentligen inte vill arbeta, vill sänka ersättningen för den som är arbetslös. I annat fall kommer individen att utnyttja detta för att dra sig undan arbete.

– Han eller hon låter sig försörjas av andra, säger Carl B Hamilton.

Vänsterblocket anser tvärtom att människan vill arbeta och när hon inte kan göra det har hon rätt till samhällets stöd. Och det ska vara så pass hög ersättning att det går att leva ett drägligt liv.

Fp mest radikala
– Vi vill höja a-kassan, säger Anders Karlsson, s-ledamot i riksdagen och ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Folkpartiet har blivit det mest radikala partiet på högersidan, enligt Hans Dahlqvist. Motsvarigheten på den vänstra sidan är miljöpartiet.

– Fp kritiserar regeringen för att ha lämnat arbetslinjen och talar om en uppvärdering av den. Medan miljöpartiet har tankar om medborgarlön, även om förslaget just nu är nedstoppat i byrålådan, säger Hans Dahlqvist.

Håkan Wåhlstedt  vill gärna lyfta fram miljöpartiets radikalitet och pekar på friåret som exempel. Carl B Hamilton är nöjd med att pekas ut som den borgerliga extremen. Anders Karlsson är dock inte lika nöjd med beskrivningen av s och vänsterblocket. Han ser arbete både som rättighet och skyldighet.

 – En som väljer att inte arbeta ska inte ha ersättning från a-kassan.

Samtidigt ska samhället ha ett yttersta skyddsnät, socialbidrag. Ingen ska svälta ihjäl. Carl B Hamilton är mer inne på linjen att den som inte arbetar heller inte ska äta. I princip är det så, säger han. Alla ska dra sitt strå till stacken.