På precis alla redaktionskonferenser jag deltagit i har någon av journalisterna begärt ordet.

– Vi skulle få mer tid för att gräva, göra större jobb, komma bort från snuttifieringen.

Alla andra har applåderat. Ofta formulerades någon målsättning om ökad tid för större jobb. Men så fick jourhavande reporter flunsa, grävreportern skickades till dagisinvigning och presskonferens om en nyetablering i industriområdet.

Vid nästa redaktionskonferens var frågan uppe igen, i ett idéernas kretslopp.

Maciej Zaremba, idéhistoriker och kulturjournalist i Dagens Nyheter, har haft förmånen att få göra det många drömt om. När han inlett sina stora projekt har ingen kommit stickandes med en lapp om att brandkåren just fått ett larm som tidningen måste åka på.

En del av hans artiklar finns nu i bokform,  ”Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige”.

Tar pulsen på Landstinget
Det största enskilda bidraget i boken är granskningen av Jämtlands Läns Landsting. Det har varit många skandaler och affärer i detta fögderi, ofta redovisat av Östersundspostens envetna landstingsreporter Anita Brorsson. I fjol innebar hennes avslöjanden om gigantiska konsulträkningar till att först landstingsdirektören och sedan det främsta landstingsrådet fick avgå.

Den samlade bild Zaremba ger har ett stort värde. Just för att han gett sig tid. Det har inte handlat om ett snabbt telefonsamtal för att kolla. Han har rest runt. Tagit pulsen, lyssnat. Funderat kring svar och slutsatser. Och jag tror att en bra lokal journalistik lade en bra grund.

Vad är solidaritet?
Numera är den polske rörmokaren ett begrepp i den europeiska debatten. Det handlar om en allmän oro för lönedumpning, att kollektivavtalen ska bli urvattnade och att marknaden ska styra än mer. Ibland finns väl en allmän motvilja mot det nya i kritiken men det är fel att framställa alla kritiker som stollar med främlingsfobi.

Konflikten konkretiserades i Vaxholm, där ett skolbygge stoppades genom en facklig aktion som leddes av Byggnads. Är det konstigt att en sammanslutning av löntagare slår vakt om avtal och lagar? I valrörelsen har till och med moderatledaren betonat ”att svenska avtal ska gälla på svensk arbetsmarknad”.

I Zarembas värld  sticker facket in pinnar i marknadsekonomins snurrande hjul. Ombudsmännen är inskränkta figurer som bara värnar egoismen. Solidaritet för Zaremba tycks vara att bejaka att folk kommer hit och arbetar för usla löner.

I avsnittet om den polske rörmokaren blir Zaremba mer en propagandist för en extrem marknadsliberalism än en nyfiken grävande reporter.

Sedan kan ibland företrädare för facket uppträda med en monumental klantighet och fyrkantighet. Allt i Vaxholm var väl inte lysande. Men principen man slogs för var riktig. Problemet är inte att facket är för militant utan istället att många uppfattar facket som ett litet toppstyrt ämbetsverk. Det behövs mer av kamp om facket ska överleva, fler Vaxholm.

Perspektivet berikar debatten
Hoppas Zaremba fortsätter att resa, gräva och berätta. Det ovanliga är väl att han ofta redovisar iakttagelser från en helt annan utgångspunkt än exempelvis Jan Guillou och andra kända grävare. Och det saknas ofta välskrivna analyser från högerhåll. På det sättet berikar Zaremba debatten.

Titel: ”Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige”
Författare: Maciej Zaremba
Förlag: Norstedts

Peter Swedenmark
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören