Folkpartiets valstrateg är Farbror Bosse, han som tar en grogg för mycket på festen, kallar feminister för surfittor, invandrare för bidragsturister och prostitution är ju världens äldsta yrke… Eventuella kritiker avväpnar han med ett brett leende och självironi: ”Jag är blott en fördomsfull vit, heteronormativ medelklassman.”

Folkpartiets utspelsstrategi den senaste tiden vilar på samma grund: att säga det man säger sig inte ha sagt, och ändå få det sagt. Man slänger ut en krok lätt att missförstå, inväntar kritiken från politiker- och kulturkårerna. Förtydligar sedan utspelet, förmildrar det. Stryker under de omsorgsfulla sidorna istället för de förmyndande.

Budskapet kan då förstås olika beroende på vem som lyssnar. Partiets traditionella sympatisörer väljer att se de socialliberala dimensionerna, och samtidigt kan Leijonborgs gäng framstå som elitutmanande sanningssägare bland de politikerhatande marginalgrupperna.

Ett exempel
Folkpartiets valreklamfilm snurrar på tv och i biosalongerna (och finns att se på deras hemsida). Filmen är Bosse-strategi i sin renaste form. En medvetet överdriven bild av ett klassrum i anarki målas upp, sedan visas ett lika överdrivet paradisiskt klassrum – underförstått efter en folkpartistisk skolpolitik införts). Klipp över till Leijonborg som framför folkpartiets verkliga politik. Nytt klipp igen till en överironisk väderprognos där solen alltid skiner – underförstått på grund av folkpartiet.

(Själv)ironin gör filmens budskap svårt att kritisera. Hur kritik än formuleras kan folkpartiet svara att det är en humoristisk bild av dagens (s)-politik och morgondagens (f)-politik, inget att ta på allvar. Men ändå står Leijonborg där, i filmens mitt, och för fram sitt partis profilvärdering: mer kontroll. De som tycker sig se ett samhälle i upplösning kan ta det humorlösa löftet om hårdare tag till sig, medan den ironiska inramningen låter mindre hårdnackade väljargrupper lyssna till Leijonborg utan att skrämmas av de spända nyporna.

Ett exempel till
I Sydsvenskan får Leijonborg frågan om han tycker att arbetslösa är slöa. Han svarar att ”[f]akta säger att det är för lite sökaktivitet bland dem som får a-kassa. Man kanske inte ska använda ordet slö. Men forskningen talar sitt tydliga språk.”

Farbror Bosse skulle vara stolt över den formuleringen.

Jesper Weithz

FOTNOT. Texten är tillkommen och publicerad innan Folkpartiets trovärdighet fick det hett om öronen.
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören