KOMMENTAR. Folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson har minst i ett halvår varit medveten om att vid hans kansli finns medarbetare som ägnar sig åt dataspionage på socialdemokraterna och som delat med sig de olagligen åtkomna uppgifterna åt olika folkpartipolitiker för att dessa ska kunna komma åt socialdemokrater i valrörelsen.

Tidigare i denna valrörelse har vi med beklämning kunnat notera att en socialdemokratisk partitjänsteman smutskastat moderatledaren i anonyma e-brev och att en kd-ombudsman sökt infiltrera den socialdemokratiska partiexpeditionen. Folkpartiskandalen har dock ingen likhet med dessa senare händelser. I dessa två fall handlar det om enskilda personers övertramp. Att omdömet slår slint för mycket upphetsade partigängare har hänt förr och kommer att hända igen.

I grunden är det de själva som drabbas hårdast. Väl avslöjade tvingas de leva med skammen. Man kan rentav tycka litet synd om dem för att de i sin upphetsade sinnesstämning begått dumheter som de får ångra livet ut. Folkpartiskandalen är av en annan dignitet. Här handlar det om olagligheter som högsta partiledningen känt till och utnyttjat för att vinna politiska fördelar.

Avancerat dubbelspel
Johan Jakobsons försök till bortförklaringar är ömkliga. I våras inbjöd han samtliga partisekreterare till etiksamtal i syfte att främja rent spel i valrörelsen. Han kände då till det pågående fp-spionaget. Men han höll tyst. Det föll honom inte ens in att i kollegial vänlighet uppmärksamma socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog på att datasäkerheten i sap: s interna datanätverk var bristfällig.

Saken förvärras av att partitopparna i folkpartiet när uppgifter om skandalen sipprade ut instinktivt valde att försöka ljuga sig fria. Partisekreteraren Johan Jacobsson förnekade först all kännedom om spionaget. Dagen efter  erkände han att han känt till det i minst sex månader.

Även partiledaren Lars Leijonborg har trasslat in sig i osanningar. På söndagkvällen försäkrade han på heder och samvete att han var ovetande om spionaget. Men han hade redan då erhållit Jakobssons bekännelse. Hur många i fp-ledningen som känt till och medverkat i spionaget går förmodligen aldrig att klarlägga.

Det är säkert så att en del av dem som säger sig varit ovetande också har varit det. Men även deras trovärdighet naggas i kanten, efter de osanna beskeden från partiledaren och partisekreteraren. Folkpartiet har under senare år kampanjat för moralisk upprustning. Försumliga medborgare ska utan pardon ställas till svars. Fp-politiker har med ett patos gränsande till rättshaveri talat om politisk korruption i statsförvaltningen.

DN oväntad spelare
Tyvärr har denna ofördragsamhet fått efterföljd i oväntade kretsar. Ett belysande exempel är JO-rapporten om Lars Danielssons förehavanden annandag jul. Som statsvetaren Olof Petersson visat i en förintade analys består detta aktstycke från JO av grova insinuationer som inte beläggs eller går att belägga.

Dagens Nyheters ledarsida bad i onsdags om nåd för folkpartiet. De uppmanade ansvarskännande opinionsbildare av omsorg till den politiska demokratin att undvika överord i kritiken av folkpartiet. Vädjan är värd att lyssna till. Det går inte att ursäkta vad partiet gjort, men man vill ändå tro att det rör sig om en förlöpning som ägt rum därför att folkpartistisk kampvilja och självrättfärdighet i en olycklig kombination fördunklat det liberala omdömet.

Det vill man som sagt gärna tro. Folkpartiet har råkat ut för en katastrof, som dess meningsmotståndare inte bör överutnyttja. Synd bara att maningen till sans och balans kommer från DN, vars ledarsida inte kan beskyllas för att annars hylla dygder som tolerans, förståelse och överseende.