SERIER. I de fyra Persepolisalbumen (som nu samlats i en volym) skildrar Marjane Satrapi  sin uppväxt i revolutionens Iran och sina tonår i österikisk exil. Man får perspektiv på nutidshistoriska händelser som Gulfkriget och Iran-Irakkriget. De beskrivningar man fått via medier och anglosaxiska äventyrsromaner kompletteras, korrigeras.

När jag först hörde talas om Satrapis serie var jag skeptisk, tänkte att det här var lite för präktigt, lite för politiskt korrekt och något som säkert omhuldades av kulturredaktionerna bara för att det handlade om en kvinna i Mellanöstern. Det vill säga ett läge när de normala kvalitetskriterierna för tecknade serier inte längre gäller.

Så fort jag väl började läsa ett av Persepolisalbumen kom mina fördomar på skam. Jag var tvungen att stämma in i lovsången. Man engagerar sig omedelbart i Satrapis livsöde. Satiren är lika vass som det tusch Satrapi doppar sin pensel i är svart. Inte minst när ayatollorna är måltavlor. När Satrapi låter oss skratta åt hennes och vännernas missöden är humorn varmare, då kan det för övrigt lika gärna vara åt oss själva vi skrattar.

Vi förstår att kvinnorna bakom huvudduken inte är hjärntvättade fanatiker utan människor precis som vi. Det var ”Maus” Spiegelman som inspirerade Satrapi, numera bosatt i Frankrike, till att bli serietecknare. Uppenbarligen fanns det ingen iransk serietradition alls att falla tillbaks på för Satrapi, men hon lärde sig snabbt uppskatta och behärska mediets grepp och finesser.
Det är för övrigt en snilleblixt av Satrapi att döpa sin serie till Persepolis efter det centrum för den persiska kulturen som anlades på 500 talet f.Kr. av Daireos I.

Det är en påminnelse om att alla samhällen är ruinkullar, där kulturskikten ligger avlagrade under den moderna ytan. Genom årtusenden har språk, herrefolk, kulturer avlöst varandra och lämnat spår – sopor såväl som nyttiga bidrag till regionen. Assyrier, makedonier, romare, mongoler… Mazdeism, islam, marxism och amerikansk populärkultur…

Titel: Persepolis (Del 1–4)
Skapare: Marjane Satrapi
Översättning: Gabriella Theiler
Förlag: Galago/Ordfront 2006

Jan Hoff
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören