Europa skiftar till blått

Den politiska EU-kartan. Regeringarna i de 25 EU-länderna.

Den politiska EU-kartan består av koalitionsregeringar – inte så sällan med både konservativa och socialdemokratiska partier. För några år sedan var 13 av EU:s 15 västeuropeiska medlemsländer socialdemokratiska. Bara fem av dem lutar i dag åt det röda hållet.

Jämfört med början av 2000-talet finns det betydligt fler högerpartier i regeringarna. Men statsvetare LO-Tidningen tala med vill inte tala om en trend. Helt glasklar är inte heller framtidens politiska karta: Italien har inte för så länge sedan fått en mer vänsterinriktad regering och Spanien blev socialdemokratiskt. I Nederländerna är det val senare i höst och där leder socialdemokraterna i opinionsundersökningarna medan Österrike går mer åt det borgerliga hållet.

Däremot fanns en klar högertendens 2004 i valet till Europaparlamentet. Även kommissionens sammansättning är mer höger, främst efter utvidgningen med de nya länderna i Östeuropa. En klar politisk trend är svår att utläsa. Intrycket är suddigt, enligt Göran von Sydow, statsvetare på Svenska institutet för europapolitiska studier.

Mitten drar
Flera framgångsrika ledare har lyckats förändra sina partiers inriktning mot mitten. I Storbritannien ändrade Tony Blair på sitt Labour. I Sverige är det moderaterna som rör sig mot mitten, en rörelse som möjligen ger framgångar i valet den 17 september.
Inom EU, i råd och parlament, är det viktigt att hitta kompromisser. Mycket av EU:s politik hamnar i ett mittfält där olika länder och olika politiska inriktningar måste enas.

– Det finns en mekanism i EU som är konsensusskapande. Det kontroversiella tjänstedirektivet fick sin upplösning i parlamentet med en politisk kompromiss mellan stora grupper konservativa och socialdemokrater, säger Göran von Sydow.

I många EU-länder finns också stor erfarenhet av konsensus och kompromisser. Det är i de skandinaviska länderna som minoritetsregeringar är vanliga. Annars råder den så kallade positiva parlamentarismen. För att en regering ska tillsättas måste en majoritet av ledamöterna i parlamentet rösta för den, något som driver fram blocköverskridande koalitioner.

Ett aktuellt exempel är den stora koalitionen i Tyskland mellan kristdemokrater och socialdemokrater. I länder med stora sociala skiljelinjer och spänningar är det viktigt att många olika krafter i samhället känner sig delaktiga i beslutsprocessen. Därför finns flera partier representerade i regeringarna, anser Karl-Magnus Johansson, statsvetare vid Södertörns högskola och expert på partier i Europa.

– Att ett parti bildar en minoritetsregering, som i Sverige, är mycket ovanligt, säger Karl-Magnus Johansson.

Går det att urskilja ett mönster på den politiska kartan i Europa?

– Den minskade stabiliteten slår igenom i alla länder. De sociala skiljelinjerna var stabila och tydliga tidigare. Om du tillhörde en speciell grupp röstade du också på ett speciellt parti, säger Karl-Magnus Johansson.

Nya livsstilar har luckrat upp gamla partitillhörigheter. Religionens minskade betydelse i EU-länderna har exempelvis ruckat på det stabila stödet för kristdemokratiska partier. Flera kristdemokratiska partier har gått i mer marknadsekonomisk riktning och tillhör i Europaparlamentet samma grupp som konservativa partier.

Den socialdemokratiska övervikten under början av 2000-talet har brutits. Men det är inte heller så att de konservativa haft en otrolig framgång, anser Karl-Magnus Johansson. En annan tydlig trend är populismen som också kan förklaras av den ökade rörligheten. Karl-Magnus Johansson menar med populism att partierna plötsligt kastar om sin politik för att anpassa den till nya väljargrupper.