Den fria rörligheten för tjänster inom EU är överordnat den nationella arbetsrätten. Det är innebörden av ett utslag från EG-domstolen som kom under sommaren där domstolen fällde Frankrike för fördragsbrott.

EU-kommissionen hade stämt den franska staten för att det i fransk arbetsrättslagstiftning finns en presumtion (ett antagande) om att en artist som arbetar i Frankrike har ett anställningsförhållande. Därigenom tillförsäkras artisterna ett social skydd bland annat genom att de omfattas av den franska socialförsäkringen och systemet för betald semester.

Kommissionen menade att denna presumtion begränsade möjligheterna för tjänsteleverantörer från andra EU-länder, det vill säga artister som i ett annat land arbetar som egenföretagare, att få arbete i Frankrike.

Inget hinder

Motivet för presumtion är enligt den franska regeringen att åstadkomma ett socialt skydd för artister och bekämpa dolt arbete. Presumtionen är inte tvingande och var enligt den franska regeringen lätt att upphäva. Anställningspresumtionen innebär således inget hinder för en artist – vare sig han eller hon kommer från Frankrike eller ett annat land inom EU – att arbeta som egenföretagare i Frankrike.

Enligt EG-domstolen utgör emellertid blotta förekomsten av denna presumtion, oavsett om den är mer eller mindre svår att upphäva, ett hinder mot den fria rörligheten. Ett hinder som inte stod i proportion till det nationella syftet att tillförsäkra artister ett socialt skydd.

EU-domen påverkar LO-medlemmarnas villkor

Franska artisters arbetsrättsliga status kan synas vara långt ifrån en svensk LO-medlems vardag. Men domen kan också överföras till svenska förhållanden. Exempelvis kan det påverka möjligheterna att hävda svensk arbetsrättslagstiftning gentemot bygg- eller städverksamheter som är etablerade i ett annat EU-land och som där drivs genom egenföretagare (eller ”selfemploye d” som är en form av egenföretagande som inte finns i svensk arbetsrätt). Det i europeiskt perspektiv vidsträckta svenska arbetstagarbegreppet riskerar då att bli en chimär.

Arbetstagarbegreppet handlar om huruvida den som utför ett arbete åt någon annan ska anses vara anställd eller egenföretagare. Den vidsträckta tolkningen av detta är i grunden en social skyddslagstiftning till förmån för den svagare parten i en arbetsrelation. Om den svenska arbetsrätten på denna punkt kommer i konflikt med den fria rörligheten på den inre marknaden tycks utgången, utifrån den nu aktuella domen, vara given. Enligt proportionalitetsprincipen underordnas värdet av att vara anställd principerna om den fria rörligheten.

Här finns en direkt koppling till EU:s tjänstedirektiv. Det finns en uppenbar risk för att de fackliga framgångarna när det gäller att hävda kollektivavtalens ställning i direktivet kan komma att urholkas genom att arbetet utförs av tjänsteleverantörer som står utanför direktivets reglering. Det finns också skrivningar i den version av direktivet som nu är under process i EU-kommissionen som ger näring för sådana farhågor.

Det innebär att den slutliga utformningen av tjänstedirektivet kommer att få stor betydelse. Den svenska regeringen har hittills varit mycket aktiv när det gäller att hävda kollektivavtalens ställning. Men vad händer om vi efter valet får en borgerlig regering?

Den borgerliga alliansen har i allmänna ordalag uttalat sig för en kollektivavtalsreglerad arbetsmarknad. Samtidigt lägger man exempelvis förslag om att det ska bli lättare att få F-skattesedel. En utveckling som försvagar kollektivavtalen och som medför att individen ställs utanför den arbetsrättsliga skyddslagstiftningen. Frågan är om man kommer att agera mot arbetsgivare som genom att utnyttja EG-domstolens syn på tjänsteleverantörer försöker kringgå den svenska arbetsrätten och kollektivavtalen.

Det vore välkommet om den borgerliga alliansen – men också socialdemokraterna – gav klara besked före valet om hur de ser på relationen mellan den fria rörligheten för tjänster och den svenska arbetsrättslagstiftningen. Om vi vill värna bland annat det vidsträckta svenska arbetstagarbegreppet krävs en fortsatt hög aktivitet både i förhållande till den slutliga utformningen av tjänstedirektivet och till övriga regelverk som reglerar den fria rörligheten för tjänster inom EU.

Jaan Kolk

Förbundsdirektör i Teaterförbundet
Skriv till redaktionen