Delmålen om arbetslöshet och sysselsättning har inte uppnåtts. Men i övrigt har en stor del av de löften som samarbetspartierna gav i förra valet nu blivit sanning.

Varken sysselsättningen eller arbetslösheten är på de nivåer som samarbetspartierna strävade efter när de 2002 formulerade sitt program i 121 punkter. Inte heller målet att halvera socialbidragen jämfört med 1999 har kommit längre än halvvägs. Men faktum är, visar LO-Tidningens granskning, att en stor del av de övriga punkterna verkligen har genomförts av regeringen med stöd av vänstern och miljöpartiet.

Garantidagarna i föräldraförsäkringen har höjts från 60 till 180 kronor per dag, barnbidragen har höjts och ett flerbarnstillägg har införts redan från det andra barnet. Dessutom trädde löftet om barntillägg för studiemedelssystemet i kraft från den 1 juli 2006. En föräldramånad lades till i föräldraförsäkringen år 2002 men den aviserade förlängningen med ytterligare två månader har inte verkställts.

Treårsgräns
För småföretagarna lovades ändringar av de så kallade 3:12-reglerna, ett sedan åratal återkommande trätoämne om beskattning av kapital kontra lön för företagare i mindre företag. 3:12-reglerna ändras och debatten har i det närmaste tystnat. Punkterna att ”stärka anställningsskyddet” genom ”rätt till heltid för deltidsarbetande” är nu i sin slutfas. Alla ska få rätt till heltid efter tre års deltidsarbete, ett lagförslag är på väg.

En annan punkt är kravet på könskvotering i bolagsstyrelser där en i våras lagd utredning förespråkar en lag kompletterad med skadestånd för de företag som inte könskvoterar. När det gäller jämställdhet har också punkten att införa en jämställdhetsbilaga till budgeten uppfyllts. Jämställdhetsbilagan för 2006 visade föga överraskande att kvinnor tar större del av det obetalda arbetet och har lägre lön än männen.

Annat inom jämställdhetens område har inte genomförts. Det finns ingen ny lag mot sexuella trakasserier i skolan och någon nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader har inte skapats. Däremot har strävandena att förbättra skyddet för kvinnor och barn som riskerar att utsättas för våld och sexualbrott åtminstone till en del uppfyllts genom att samarbetspartierna arbetat fram en nationell handlingsplan mot våld i nära relationer.

En del punkter är för svepande för att över huvud taget kunna bedömas, som punkten att ”skattepolitiken utformas så att arbete och tillväxt stimuleras”, vilket kan betyda vad som helst. En del punkter sträcker sig också över längre tid än en valperiod, som målet att ha två procents överskott i statens budget över en konjunkturcykel. Hittills har dock överskottsmålet kunnat uppnås med råge. Också utgiftstaket i statens budget har hållits.

Heta frågor
Andra punkter i 121-punktsprogrammet har varit livligt debatterade men inte följts av vare sig förslag eller åtgärder. Bakom dem döljer sig ofta motsättningar mellan samarbetspartierna och/eller motsättningar med kommuner och landsting. En sådan punkt är att skapa 15.000 fler lärare genom riktade satsningar. Men där råder också diametralt olika uppfattning om hur behovet ser ut.

Enligt en debattartikel av Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu (s) finns ett skriande behov av fler platser vid lärarutbildningen. Men enligt en nyligen lämnad utredning utbildas i stället för många lärare redan i dag och fler satsningar behövs absolut inte. Andra punkter som döljer motsättningar är löftet att höja lönenivån i kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor genom att skjuta till mer pengar till kommunerna. Denna punkt innehåller också en uppmaning åt arbetsmarknadens parter att verkligen använda utrymmet till höjda kvinnolöner, dock inom ramen för en sund lönebildning.

Den offentliga sektorn har fått extra tillskott, men något förslag på hur pengarna ska dirigeras just till att höja kvinnolöner har samarbetspartierna inte lagt. Inte heller hur en uppmaning runt detta till arbetsmarknadens parter ska se ut. Inom regionalpolitiken följs 121-punktsprogrammet när det gäller Norrbotniabanan. Annars är många av de regionala punkterna vaga viljeyttringar som ”vi vill utforma en regional utvecklingspolitik som tar tillvara det lokala och regionala engagemanget”, vilket indikerar att samarbetspartierna inte varit överens om hur det konkret ska gå till.

En nationell vårdgaranti har införts enligt löfte. Ett nytt högkostnadsskydd för tandvården, som också utlovades, har utretts under mandatperioden och har nu blivit en valfråga även i detta val. En relativt undanskymd punkt är kanske den som vållat mest öppen strid. Det är att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram vägar för att motverka diskriminering. Arbetsgruppen har präglats av inre stridigheter, debattartiklar, avhopp och fräna beskyllningar mellan forskare. Först nu läggs slutrapporten fram men den blir knappast det vägledande dokument som politikerna hoppats på.