I ett flerpartisystem som det svenska profilerar sig varje parti i sina hjärtefrågor inför valen. Det är de i sin fulla rätt att göra, men för väljarna kan intrycket bli förvirrande. Om vi summerar alla de önskemål den borgerliga alliansens partier för fram var för sig kan vi lätt konstatera att de flesta av dem aldrig kommer att förverkligas – dels därför att allianspartierna inte kan komma överens, dels därför att pengarna inte finns.

De borgerliga partierna kan var för sig ställa ut löften i medvetande om att de aldrig behöver stå för dem. Ta till exempel kristdemokraternas idéer om ett vårdnadsbidrag. Det enda vi med säkerhet vet är att det vid en borgerlig valseger aldrig kommer att genomföras, annat möjligen i någon meningslöst urvattnad

Den socialdemokratiska regeringen kan inte vara lika lättsinnig. Genom sin parlamentariska nyckelställning och sitt partis storlek kan socialdemokraterna i de flesta frågor av vikt samla en riksdagsmajoritet bakom sina förslag. Socialdemokraterna kan därför inte smita från sina löften. Ett av socialdemokraternas vallöften är till exempel höjda tak i sjukförsäkringen. Vid en valframgång kan socialdemokraterna räkna med folkpartiets stöd i riksdagen. Folkpartiet å sin sida anser sig dock oförhindrat att kompromissa bort denna gamla hjärtefråga vid en borgerlig valseger.

Bara socialdemokraterna lämnar väljargaranti
Av denna orsak är socialdemokraterna egentligen det enda parti som kan ge en ”väljargaranti”. Det partiet säger sig vilja göra kan det genomföra. Ser vi tillbaka på den förra valperioden så har s-regeringen också genomfört nästan alla konkreta löften den gick till val på.

Det har knorrats en del i arbetarrörelsen över att socialdemokraternas valmanifest inte innehöll fler reformförslag än det gjorde. Men om man håller i minnet att det rör sig om förslag som vid en valvinst faktigeringen kan inte vara lika lättsinnig. Genom sin parlamentariska nyckelställning och sitt partis storlek kan socialdemokraterna i de flesta frågor av vikt samla en riksdagsmajoritet bakom sina förslag. Socialdemokraterna kan därför inte smita från sina löften. Ett av socialdemokraternas vallöften är till exempel höjda tak i sjukförsäkringen. Vid en valframgång kan socialdemokraterna räkna med folkpartiets stöd i riksdagen. Folkpartiet å sin sida anser sig dock oförhindrat att kompromissa bort denna gamla hjärtefråga vid en borgerlig valseger.

Bara socialdemokraterna lämnar väljargaranti
Av denna orsak är socialdemokraterna egentligen det enda parti som kan ge en ”väljargaranti”. Det partiet säger sig vilja göra kan det genomföra. Ser vi tillbaka på den förra valperioden så har s-regeringen också genomfört nästan alla konkreta löften den gick till val på.

Det har knorrats en del i arbetarrörelsen över att socialdemokraternas valmanifest inte innehöll fler reformförslag än det gjorde. Men om man håller i minnet att det rör sig om förslag som vid en valvinst faktiskt kommer att förverkligas framstår valplattformen som både ambitiös och i det stora hela väl avvägd.

Socialdemokraterna utlovar en stor och dyrbar tandvårdsreform, höjd a-kassa, mer resurser till förskola och fritidshem, höjda bostadstillägg till pensionärer, byggande av 100 000 äldrebostäder och strategiska satsningar på forskning och energiomställning. Till detta kommer redan fattade beslut om höjning av inkomst-taken i föräldra- och sjukförsäkring.

Skillnaderna till den borgerliga alliansen är stora, om man betänker att den borgerliga alliansen föreslår försämringar på nästan alla de områden där socialdemokraterna föreslår förbättringar.

Socialdemokratins bekymmer inför årets val är den fortsatt höga arbetslösheten. Med dagens goda tillväxt kan vi visserligen räkna med att arbetslösheten i höst sjunker ned mot fyra procent. Regeringen kan säga att den nått ett viktigt etappmål i kampen mot arbetslösheten.

Det är i och för sig gott och väl. Men vad s-regeringen måste göra troligt är att den under nästa valperiod inte slår sig till ro med detta utan att den varaktigt förmår pressa ned arbetslösheten långt under fyra procent.

Den uppgiften löses inte, som de borgerliga tror, med manipulation av skatter och socialförsäkringar utan kräver att hela den ekonomiska politiken med kraft inriktas på att upprätthålla efterfrågan i ekonomin. Det finns goda idéer om hur detta ska gå till, men de behöver konkretiseras i en djärv handlingsplan.

Lär av historien

Vilket av de två regeringsalternativen kan göra troligt att de bäst går iland med denna uppgift? Ett svar på den frågan är att se på vad de uträttat i modern tid.

De borgerliga styrde landet 1976-1982. Under dessa år steg arbetslösheten oavbrutet. 1983-1991 styrde socialdemokraterna. Då sjönk arbetslösheten oavbrutet ned till full sysselsättning. De borgerliga styrde därefter 1991-1994. Resultatet blev massarbetslöshet. Därefter har s-regeringen oavbrutet pressat ned arbetslösheten, dock inte så snabbt som man tidigare lyckats med.

Av historien kan vi dra en lärdom. Socialdemokratin har bevisat sin förmåga att minska arbetslösheten. De borgerliga partierna har bevisat sin oförmåga. Finns det egentligen några skäl att tro att förmåga respektive oförmåga är annorlunda fördelade idag?