FOTO.  Gerry Johansson har avbildat Sverige från Alberga till Övertorneå. Små svart-vita, snarare gråa foton.

Sverige är glest befolkat. Bara på tre platser fastnade människor på plåten (på Sergels torg i Stockholm, vid en funkisvilla i Ödeshög och på en parkbänk i Kungsbacka). Men man måste veta om att de är där för att man ska upptäcka dem. Så små är de. Är nu detta bara en fotografens lek med ett formspråk där mänsklig närvaro bara ses som ett störande element?

Nja, visst leker Gerry Johansson med formerna. Hans teknik binder ihop nära och avlägsna föremål, så att perspektiv förskjuts och lurar betraktaren. Han låter formspråk upprepa sig i förgrund och bakgrund. Han förvandlar stadslandskap till geometriska figurer.

Men det är inte bara en lek med former. Det är också ett socialt seende. När Gerry Johansson visar bostadshus, till synes ödsligt utslängda i en torftig miljö så finns ju där människor, inomhus. Varför skulle annars husen vara där? Utomhus finns människor bara på bestämda ställen och vid vissa tillfällen.

Gerry Johanssons geometriskt välansade miljöer är naturligtvis skapade av människan. Spåren efter människan finns där, hon har lämnat avtryck i landskapet och dragit vidare. Här skildras utvecklingen som något vi lämnat bakom oss. Något vi inte använder längre eller som blivit omodernt. Det till synes stillastående i bilderna berättar samtidigt om det snabbt föränderliga samhället.

Ibland är det inte vackert. Ibland är det inte märkvärdigt alls. Men titta på bilden av flerfamiljskåken, folkhemmet, i Hagfors. Finns det egentligen något vackrare?

Titel: Sverige
Författare: Gerry Johansson
Förlag: Byggförlaget

Åke Svidén
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören