Med viss skadeglädje måste socialdemokraterna betrakta det praktgräl om fastighetsskatten som brutit ut i den borgerliga alliansen.

Det är farligt att ge falska besked i politiken och ska en politiker fara med osanning bör han göra det med större skicklighet än kd-ledaren Göran Hägglund. I somras förklarade denne att alliansen kommit överens om att avskaffa fastighetsskatten.

Men det var en bluff som inte överlevde rötmånaden. Vad som  framgått med all tydlighet är att alliansen inte har minsta tanke på att minska skatten på boendet. Vad den vill göra är bara att ta ut skatten på fastigheter på annat sätt än idag. Vad som föresvävar de borgerliga är en omfördelning av boendeskatterna. En del hushåll ska få betala mer i skatt, andra mindre. Det somliga vinner kommer andra att förlora.

Kd vill införa en kommunal fastighetsskatt (som de kallar avgift fast det handlar om en skatt). Det leder till högre kostnader för dem som bor på landet och till lägre kostnader för dem som bor i storstad. Moderaterna vill ta bort avdragsrätten för boendelån. Det kommer att drabba de familjer som nyligen köpt sig en bostadsrätt eller villa.

En tredje idé är höja reavinstskatten vilket drabbar dem som hoppats kunna frigöra det boendekapital de sparat ihop. Alliansen har därmed skrämt upp alla fastighetsägare. Innan den interna maktkampen inom alliansen är avgjord kan ingen veta vem som blir förlorare och tvingas att betala kalaset.

Synden straffar sig själv. Väljarna har all anledning att vara förbannade på alliansen för att den behandlar en komplicerad och känslig skattefråga med en så oansvarig nonchalans.