I sommarvärmen stötte jag på en aktivist från högeralliansen. Tja, hon var egentligen moderat men gick omkring med en orange allianströja där det stod att hon var ”Kvinna” i allians för Sverige. Hon himlade med ögonen när hon fick veta att jag jobbar som facklig ekonom.
Varför föredrar LO att höginkomsttagare får högre ersättning vid sjukdom och arbetslöshet, istället för skattesänkningar för sina egna lågavlönade medlemmar, frågade hon. Det märktes att hon hade gått på någon argumentkurs, för samma retoriska frågeställning har jag hört förut.
Men hon var oförmögen att förstå varför det var fullt rationellt för låginkomsttagare att ta strid för höga tak i socialförsäkringarna även om det inte skulle synas direkt i plånboken.
För det är nämligen låginkomsttagarna som grupp som tjänar mest på ett generöst socialförsäkringssystem. I dag betalar alla löntagare till systemet efter vad de tjänar och de blir ersatta med 80 procent upp till ett visst inkomsttak. Men eftersom risken att drabbas av arbetslöshet eller sjukdom är störst bland dem med lägre inkomster innebär systemet stora omfördelande effekter. Det är lågavlönade grupper i LO som gynnas mest av ett stort solidariskt system eftersom de drabbas oftare av arbetslöshet och sjukdom.
Splittrar systemet
Högerns försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen skulle dock innebära att ännu större grupper av löntagare inte skulle få något verkligt inkomstskydd. Konsekvensen av detta blir naturligtvis att legitimiteten för systemet undergrävs. Marknaden för att försäkra sig privat mot inkomstbortfall skulle få ett uppsving. Och gradvis skulle stora grupper få rationella skäl att politiskt kräva skattesänkningar för att kunna betala mer av de privata försäkringarna.
Till slut skulle systemet krackelera när olika yrkesgrupper försäkrade sig efter sin egen risk. Samhällsekonomiskt skulle det vara ineffektivt eftersom administrationskostnader är lägre med ett stort nationellt system. Fördelningsmässigt skulle de stora förlorarna vara just låginkomsttagarna inom LO-kollektivet.
Jag tror inte att den aktivist jag träffade hade tänkt i dessa banor. Hon har sannolikt inte gått någon facklig-politisk grundkurs. Däremot är jag övertygad om att strategerna i högeralliansen mer än väl förstått detta samband. Själva syftet är att slå sönder denna del av den svenska modellen för att under de kommande åren kunna vinna väljarstöd för än mer sänkta skatter, ett mer privat samhälle och därmed större klyftor. Att ta strid för höga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna torde därför vara en av de viktigaste uppgifterna under valrörelsen.
Högeralliansens stora problem är att de underskattar människors tänkeförmåga. Bara för att man har låg inkomst behöver man inte vara dum.
Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv ett e-postbrev till redaktionen
