Centerledaren Maud Olofsson väckte i våras uppmärksamhet när hon föreslog att anställda under 25 år inte längre ska omfattas av lagen om anställningstrygghet. Personer under 25 år ska enligt centern utan skäl kunna sparkas av arbetsgivaren.

Utspelet var märkvärdigt från flera synpunkter. Yngre anställda har redan en osäker ställning på arbetsmarknaden. De är ofta hänvisade till vikariat, projekt- och provanställningar. Att spä på otryggheten genom att införa en diskriminerande särlagstiftning för ungdomar är att inbjuda oseriösa arbetsgivare att grovt utnyttja deras utsatthet på arbetsmarknaden.

Av det arbetsmarknadspolitiska program som centern presenterade i veckan framgår att partiet inte nöjer sig med att bara försämra anställningstryggheten för ungdomar. Centern anser att det överlag ska bli lättare att säga upp folk. Företagen ska ges en omfattande rätt att gå runt dagens turordningsregler. Centern vill även att visstidsanställningar ska kunna utsträckas till 24 månader utan att arbetsgivaren förbinder sig att erbjuda den anställde ett fast jobb om lediga platser uppstår.

Centern vill också att lokala arbetsgivare ska ha rätt att betala lägre löner än avtalens minimilöner om de inte anser sig ha råd att följa det centrala avtalet. Centerledaren skriver i en debattartikel att det här borde arbetsgivare och fack kunna komma överens om själva. Om inte så sker måste staten ingripa med tvingande lagstiftning, enligt Olofsson.

Absurd tanke
Tanken att facket frivilligt skulle ge arbetsgivarna rätt att betala lägre löner än avtalens minimilöner är absurd. Det vore att öppna för lönesänkningar över hela linjen. Det är förvånande att centern ställer upp på denna gamla arbetsgivardröm. Inte minst därför att ett genomförande skulle drabba centerns väljare extra hårt.

Många av centerns väljare bor på mindre orter där det finns få arbetsplatser att välja mellan. Om en arbetsgivare hotar den anställde med uppsägning om hon eller han inte går med på lägre lön har den enskilde lite att sätta emot. Möjligheten att gå till en arbetsgivare som betalar bättre står oftast inte till buds. Lägre lön för den som arbetar på den lilla verkstadsindustrin, sågverket, bilverkstaden och den lokala stormarknaden – det är vad centern vill erbjuda väljare utanför de överhettade storstadsregionerna.

Föga förvånande hyllas Maud Olofsson av de liberala storstadstidningarna för sitt klarspråk. Dessa har ju alltid tyckt som en moderat ungdomspolitiker så elegant uttryckt saken att ”lantisarna är mindre värda”. Inom den borgerliga alliansen är man besatt av tanken att den viktigaste framtida lönepolitiska uppgiften är att pressa ned avtalens minimilöner. Alliansens ekonomiske chefsideolog Anders Borg erkände härförleden med brutal uppriktighet att det viktigaste skälet till att alliansen vill sänka a-kassan är att man i branscher med hög arbetslöshet vill tvinga de anställda att jobba till lägre lön än i dag.

Pressar de redan pressade
Det handlar alltså om att sätta mera press på folk som redan jobbar på tuffa villkor. För så är det ju. Inom fastighetsbranschen, hotell- och restaurangnäringen, handeln och andra servicenäringar är arbetslösheten hög och lönerna låga. Tillfälliga anställningar och säsongsanställningar är vanliga. Det handlar alltså om anställda som in på skinnet vet vad flexibla arbetsvillkor innebär. De jobbar redan på en arbetsmarknad med hög rörlighet.

Men de kan klämmas åt ännu hårdare, tycker Maud Olofsson. De ska om alliansen får som den vill tvingas arbeta till ännu lägre lön, ännu osäkrare anställningsvillkor och ännu obekvämare arbetstider. Och de ska dessutom bestraffas genom sämre a-kassa och högre a-kasseavgifter. Maud Olofsson ska ha beröm för att hon inte döljer sina avsikter. Av den borgerliga alliansen har landets löntagare intet gott att vänta.