Lagen ledde till mer insyn än inflytande

Lagen om facklig styrelserepresentation har givit de anställda insyn i företagen. Men inflytandet är många gånger eftersatt.

Lagen kom till för att ge de anställda mer information och inflytande över den egna arbetsplatsen. De flesta av de knappt hundra fackliga styrelserepresentanter som deltagit i LO-Tidningens kartläggning tycker också att lagen i stort sett fungerar bra. De ger lagen snittbetyget 3,9 på en femgradig skala.

Men en genomgående åsikt är också att insyn och inflytande inte går hand i hand. De som i sina svar har skiljt på bedömningen av insyn och inflytande, ger insyn och information det utmärkta betyget 4,2, men lagens funktion när det gäller inflytande ger de bara 2,3 i medelbetyg.

Det är också en åsikt som återkommer i många kommentarer. ”Inflytandet är inte precis vad man drömt om” och ”det är ändå aktieägarna som bestämmer” är två av dem. Trots ökad insyn känner sig de fackliga representanterna ofta förbigångna när besluten tas, inte bara genom att de är i minoritet.

Hela skalan
”Ibland kan man ana att man ’flyttar’ besluten dit vi inte har tillträde” och ”Ibland verkar de ha haft informella samtal utan oss innan besluten är färdiga”, är några kommentarer. Andra anser att de fackliga representanterna ses som ”undantag”, ”dras över en kam” och till och med att lagen är ett ”spel för gallerierna och att företagen ska visa hur välvilliga de är mot den fackliga organisationen”. Variationerna är dock många. På många håll fungerar samarbetet bra och på ett par stora arbetsplatser har facken och vd förberedande möten inför varje styrelsemöte.

Ett par av dem som svarat anser att det inte är styrelseplatsen i sig som är lagens stora fördel. Det är att lagen skapar ett bättre klimat utanför styrelserummen och att det riktiga inflytandet i stället uppnås vid informella samtal.

När det väl kommer till beslut tyder en del svar på att fackliga styrelsemedlemmar agerar delvis annorlunda än de stämmovalda. Fackets representanter har enligt vad de själva tycker ett mer långsiktigt perspektiv på arbetet än vad aktieägarna har. Det är också aktieutdelningar och bonusprogram som facken oftast reserverar sig emot. Men också här speglar en del av svaren en känsla av otillräcklighet.

Ett av svaren lyder att det kan kännas ”ensamt och svårt att bestrida direktörslöner och bonuspaket i en bolagsstyrelse. Man lyfter in de värderingar man har, men ’vågar’ inte dra det hela vägen till en reservation”.

Få kliver åt sidan
Överlag är det dock mycket sällan som de fackliga representanterna över huvud taget reserverar sig. I snitt reserverar sig varje representant en gång vart 32:a styrelsemöte, men det finns stor spridning i hur många möten varje bolag har per år, det vill säga hur många frågor som tas upp på varje möte.

Som styrelserepresentant sitter de fackliga förtroendemännen på två stolar. Dels omfattas de av lagen om styrelserepresentation som ska ge de anställda insyn och inflytande, dels omfattas de av aktiebolagslagens krav på solidaritet mot bolaget. ”Fördelen med att medverka vid styrelsemötena är att vi får reda på saker som är på gång i ett tidigt skede. Men det kan också kännas som en börda eftersom man inte alltid kan gå ut till medlemmarna och tala om vad man vet. Vi har ju tystnadsplikt precis som den övriga styrelsen”, lyder en kommentar.

Men även de egna facken får kritik. Några av dem som svarat efterlyser ett större fackligt intresse för att utveckla rollen som styrelseledamot och fler efterlyser en bättre utbildning för fackliga styrelseledamöter.

FAKTA: Så här gjorde vi kartläggningen

• LO-Tidningens enkät har ställts till de ordinarie fackliga styrelseledamöterna i 50 av de största börsnoterade företagen i Sverige. Vi har undantagit bolag som har huvudkontor i länder som inte omfattas av svensk lagstiftning.
• Vi har också undantagit några få bolag som är registrerade på Stockholmsbörsen men som har få eller inga anställda i Sverige. Enkäten har innehållit grundfrågor om kön, ålder, år i styrelsen, antal möten med mera och även givit utrymme för betygsättning och kommentarer till hur de fackliga styrelserepresentanterna anser att lagen fungerar.
• En del av materialet är inhämtat per telefon, liksom uppföljande samtal för artiklar.
• Enkäten sändes ut till 103 personer, varav 86 har svarat, vilket ger en svarsfrekvens på drygt 83 procent.

FAKTA: Kartläggningen i siffror

• Medan många inte får någon ersättning alls får andra ett mindre inläsningsarvode. Tolv procent får ersättningar som överstiger 50.000 kronor om året, med specialfallet SAS där de fackliga representanterna följer dansk lag och får full styrelseersättning på 280.000 kronor om året vardera.
• Snittet för en facklig styrelserepresentant är en ersättning på 20.200 kronor per år. Om SAS-representanterna som följer dansk lag räknas bort blir snittet 10.800 kronor om året. Men könet spelar också in.
• Snittersättningen bland den knappa tredjedel förtroendevalda kvinnor som sitter med i bolagsstyrelser är 5.700 kronor om året, medan männen får 12.900 kronor.
• De anställda representeras också oftast av män. Män sitter på 72 procent av alla poster. Många av dem har suttit länge, i snitt i 7,7 år mot kvinnornas 5,7 år.
• Genomsnittsåldern är drygt 50 år bland männen och knappt 50 år bland kvinnorna. Ingen, varken man eller kvinna, är under 30 år.

Läs också: ”Jag är en i styrelsen, varken mer eller mindre”
Läs också: På Tele 2 står facket utanför
Läs också: Också facket har få kvinnor i styrelserna
Läs också: Fackens ledamöter tjänar inte storkovan