Fackets dolda makthavare – styrelserepresentanterna – har haft säte och stämma i bolagens högsta beslutande organ i drygt 30 år. Och av den intensiva debatt som föregick lagen har föga eller ingenting märkts.

LO-Tidningen har därför i en unik kartläggning av den fackliga representationen i cirka 50 av de största börsbolagen försökt bena ut vilka de är, vad de gör och vilka villkor som gäller för denna fackliga elit som sällan syns i offentliga sammanhang.
Många av de tillfrågade är positiva till lagen, åtminstone när det gäller insynen. Inflytandet är däremot fortfarande eftersatt i många bolag. Förutsättningarna för arbetet skiljer sig också från bolag till bolag, där företagets hållning gentemot facket är av avgörande betydelse.
Fram träder också bilden av en stor skillnad i personlig ersättning för det fackliga styrelsearbetet.
Medan många inte får någon ersättning alls får andra ett mindre inläsningsarvode. Tolv procent får ersättningar som överstiger 50 000 kronor om året, med specialfallet SAS där de fackliga representanterna följer dansk lag och får full styrelseersättning på 280 000 kronor om året vardera.
Snittet för en facklig styrelserepresentant är en ersättning på 20 200 kronor per år. Om SAS-representanterna som följer dansk lag räknas bort blir snittet 10 800 kronor om året.
Men könet spelar också in.
Snittersättningen bland den knappa tredjedel förtroendevalda kvinnor som sitter med i bolagsstyrelser är 5 700 kronor om året, medan männen får 12 900 kronor.
De anställda representeras också oftast av män. Män sitter på 72 procent av alla poster. Många av dem har suttit länge, i snitt i 7,7 år mot kvinnornas 5,7 år.
Genomsnittsåldern är drygt 50 år bland männen och knappt 50 år bland kvinnorna. Ingen, varken man eller kvinna, är under 30 år.