NY BOK. ”Jag minns hur staden där jag föddes nu bara var sand. Allt var damm. Jag minns när vi åkte från vårt hus och min pappa sa till min mamma ’Titta bakåt!’ Min mamma höll mig i famnen, både jag och hon såg hur vårt hus och vårt liv gick under.”

Så berättar Nermin om den gången när han som liten tvingades lämna sin stad i Bosnien för att resa till Sverige. Texten ingår i Pojkbok – ett och två som han skrivit tillsammans med tolv andra pojkar från Lillholmsskolan i Skärholmen på initiativ av speciallärare Tuva-Stina Lindén. Den kompletteras med fotografier som killarna tagit av varandra.

Liksom Nermin har de flesta i gruppen invandrarbakgrund och många har tunga erfarenheter med sig. Krig, separationer och bråk har varit en del av deras liv.

Jag får intrycket av att killarna utåt är tuffa, men i sina korta texter vågar de ändå visa fram sin osäkerhet och hur de kämpar med sig själva. De talar öppet och okonstlat om sina känslor och försöker både förstå och förklara dem.

Att äga språket är att äga möjligheten att lära känna sin omvärld, men också sig själv. Med Pojkboken har eleverna använt skrivandet till att reflektera och komma sig själva inpå livet.

Titel: Pojkbok – ett och två
Förlag: Fantasifabriken

Eva Dandanelle
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen