Ungdomar får för lite hjälp av arbetsförmedlingen. Tre av fyra förmedlingar missköter sina kontakter med ungdomarna. Ansvaret för uppföljning av ungdomarna läggs alltför ofta över på kommunerna. Ersättningen till ungdomarna varierar kraftigt mellan kommunerna. Riksrevisionen är i en ny granskning mycket kritisk till hur Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) hanterar de kommunala ungdomsprogrammen.

Särskilt illa ställt är det med ungdomsgarantin för unga mellan 20 och 24 år. Riksrevisor Eva Lindström anser att ungdomsgarantin kan avvecklas. Ams håller med.

– Vi ville avveckla ungdomsgarantin redan för tre år sedan. Vi såg inlåsningseffekterna. De unga söker inte jobb när de är inskrivna i garantin, säger Monica Harrysson, som arbetar med ungdomsfrågor på Ams.

Även regeringen, Statskontoret och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har kommit med kritik mot ungdomsgarantin. Den anses ineffektiv eftersom den inte leder till jobb i lika hög grad som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksrevisionens granskning, som presenterades på onsdagen, omfattar både ungdomsgarantin och det kommunala ungdomsprogrammet (KUP).

Delade meningar
Ungdomsgarantin omfattar unga mellan 20 och 24 år, KUP är till för unga under 20 år. 10.000 unga deltar i programmen varje månad.

Riksrevisionen efterlyser en gräns mellan det kommunala ungdomsprogrammet och reguljär utbildning. Revisorerna ser helst att gymnasieutbildning hålls utanför och att programmet enbart ska omfatta dem som har fullgjort gymnasiet. Men då, anser revisorerna, måste det tydliggöras vad fullgjord gymnasieutbildning är.

I dag skiljer det sig mellan kommunerna, vilket i sin tur påverkar ersättningen till de arbetslösa. Beroende på kommun får ungdomar mellan 1.360 och 4.500 kronor per månad.

– Vi kan inte kräva att ungdomarna visar oss sina betyg, säger Monica Harrysson på Ams. För det krävs nya regler.