Riksbankschefen Stefan Ingves signalerar fortsatta räntehöjningar. Frågan är inte om utan hur mycket och i vilken takt höjningarna ska ske, förklarade han i ett anförande vid Handelshögskolan i Göteborg.

Några övertygande skäl till varför detta ska vara nödvändigt redovisade han dock inte. Han talade allmänt om ett ökat framtida kostnadstryck till följd av konjunkturuppgången. Men han medgav samtidigt att import från lågprisländer och den goda produktivitetsutvecklingen minskar behovet av räntehöjningar.

Så varför inte tills vidare avvakta med att höja räntan? Faktum är ju att Riksbanken systematiskt under tio års tid felbedömt inflationsutvecklingen. Inflationen har blivit mycket lägre än Riksbanken räknat med.

Någon lärdom borde väl Riksbanken dra av detta. Den som använder kompass får lära sig att korrigera kursen för missvisningen. På samma sätt borde Riksbanken korrigera sina prognoser för att de ger en systematisk missvisning.Riksbankens uppgift är att stabilsera inflationen runt två procent över tiden. Om målet ska kunna nås måste inflationen lika ofta hamna något över två procent som något under. 

Egna mål
Så har inte varit fallet. Under tio års tid har inflationen bara en gång blivit något över två procent. Under allt för många år har inflationen hamnat mellan en halv och en procent.

Det verkar som om Riksbanken tolkat om inflationsmålet på egen hand. Tvåprocentsmålet har blivit ett tak som aldrig får uppnås. Penningpolitiken har därmed blivit permanent åtstramande. Arbetslösheten har blivit betydligt högre än den behöver vara.

Riksbankens oförmåga att nå inflationsmålet ställer till oreda i avtalsrörelserna. Avtalen sluts utifrån förtutsättningen att Riksbanken klarar av sin uppgift. Vid en alltför låg inflation ökar trycket på företagen att rationalisera. Strukturomvandlingen blir tuffare än önskvärt.

Självuppfyllande profetia
Ams räknar i sin senaste prognos med att antalet sysselsatta ska öka med 130.000 personer under två år. Riksbanken verkar tro att den ökade efterfrågan på arbetskraft ska leda till flaskhalsar och löneinflation när högkonjunkturen kulminerar. Men farhågorna är överdrivna. Det finns, som också framgår av Ams siffror, gott om ledig arbetskraft, unga och välutbildade personer som med kort varsel kan ta jobb. Risken med för tidiga räntehöjningar är att Riksbanken i onödan tar knäcken på uppgången innan vi är i närheten av fullt resursutnyttjande.

Riksdagens finansutskott har nyligen beställt en utvärdering av penningpolitiken. Utvärderingen ska bland annat belysa i vilken mån den förda penningpolitiken försvårat uppgiften att åstadkomma full sysselsättning. Det ska bli intressant att se vilket resultat utredarna kommer fram till. Men tidigare Riksbanksledningar får nog räkna med en hel del kritik, allt annat vore förvånande.