De som bytt från ett utländskt klingande namn till ett som låter mer svenskt har fått en bättre löneutveckling än dem som hade kvar sina ursprungliga namn. Skillnaden är mellan 10.000 och 15.000 kronor per år. Förklaringen är diskriminering. Utrikes födda behandlas inte lika som inrikes födda på den svenska arbetsmarknaden.

Det är slutsatsen av en studie vid nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Två ekonomer, Mahmood Arai och Peter Skogman Thoursie, har studerat vad som hänt lönemässigt för de som bytte namn i mitten av 1990-talet, jämfört med de som inte gjorde något namnbyte.

Lägst inkomst – högst ökning
Studien är gjord i samarbete med Integrationsverket och LO. Undersökningen visar att de med lägst inkomst fick den största inkomstökningen. Enligt forskarna beror det på att dessa personer fick arbete.  I genomsnitt tjänade de med lägst inkomst 8.000 kronor per år innan de böt namn. Därefter ökade inkomsten med 15.000 kronor. De plussade på ett tillfälligt jobb på omkring två veckor med en månad.

– Slutsatsen man ska dra är av det här är att de som har kvar sitt eget namn får betala ett högt pris. De får en sorts böter på grund av den diskriminering som finns på svensk arbetsmarknad, sa Mahmood Arai vid det väl förberedda presseminariet på fredagen.

Mohammed vanligast
Forskarna har med hjälp av data från Patens- och registreringsverket plockat ut 159 personer- främst födda i nordafrika, mellanöstern och slaviska länder  – som åren 1994 – 1997 valde att byta namn. Studien visar att efternamnet Mohammed var överrepresenterat bland de som valdes bort.

Denna grupp är jämförd med 69.000 personer, födda i samma länder, inom samma tidsperiod, och inflyttade till Sverige samtidigt. Inkomster åren 1990-93 har jämförts med inkomster mellan 1998 och 2001.

– Skillnaderna är statistiskt säkra, sa Peter Skogman Thoursie. Vi har kontrollerat alla bakgrundsfaktorer.