/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2006/wetter.jpg
Miljöpartiets språkrör, Maria Wetterstrand, är en inbiten snookerfan, med Paul Hunter som idol. När hon själv står vid biljardbordet blir det dock nummerboll eller 14:1. Foto: Yvonne Åsell.

Spara skattefritt till eget nyföretagande. Gör avdrag i deklarationen som vid pensionssparande. Dra ner kraftigt på Ams-insatserna. Slussa pengarna till kommuner och landsting för 40.000 nya jobb. Sätt klimatfrågorna i centrum för morgondagens energi- och transportpolitik. Och all diskriminering, inte minst av kvinnor, måste bort.

Prioriteringarna och övertygelsen om riktigheten i förslagen är Maria Wetterstrands och miljöpartiets och återfinns i partiets valmanifest inför kraftmätningen i september. Till skillnad från merparten av riksdagspartierna vill eller försöker hon vinna väljarna med ett bredare budskap än jobben, jobben och jobben.

Men också Maria Wetterstrand glider in på sysselsättning och problemen med arbetslöshet. Hon tar omvägen över klimatproblematiken som hon kopplar samman med nyföretagande och fler jobb.

– Förutsättningarna i Sverige är kanske de bästa i världen för att ställa om energiproduktionen från ändliga och smutsiga resurser till rena och förnybara, säger hon och exemplifierar med vatten- och vindkraft.

Så snart frågorna eller samtalet leder in på klimatproblematik förändras hennes tillbakalutade  stil. Behovet av följdfrågor försvinner snabbt där vi trängt ihop oss i miljöpartiets cafeteria. Hennes magisterexamen i biologi verkar vara avlagd i går. Hon bubblar över av argument för vindkraft, vattenkraft, värmepumpar och nya energisparande tekniska lösningar samt alternativa bränslen för transportsektorn.

Miljön stärker alliansfriheten
– Och den här omläggningen skapar jobb, nya företag och kan ge Sverige en konkurrensfördel. Vi är redan duktiga på det här, säger hon och radar upp exempel på svenska tekniska lösningar.

Som om detta inte vore gott nog försäkrar hon också att Sveriges oberoende skulle öka, stabiliteten i energiförsörjningen likaså eftersom beroendet av import från politiskt instabila länder och regioner skulle minska. Neddragningen av resurserna till Arbetsmarknadsverket motiverar hon med att effektiviteten i en del av åtgärderna är för låg och att pengarna därför gör mer nytta direkt i den offentliga sektorn.

– Vi har valt att sätta målet till 40.000 nya reguljära jobb. Behoven finns – det vet vi, men för att lyckas krävs en omprioritering av statens insatser. Bort från Ams-insatser och mot riktiga jobb, säger Maria Wetterstrand.

Vid sidan av det självklara intresset för klimatfrågor står antidiskriminering också högt på miljöpartiets lista över nödvändiga åtgärder. Och det är inte bara politiska beslut som krävs för att komma tillrätta med exempelvis lönediskrimineringen av kvinnor, understryker hon noga.

– Fack och arbetsgivare som alltid hävdar att de tar ansvar för löneförhandlingar och avtal måste visa att de tar kvinnolönefrågan på allvar. Det räcker inte längre med prat. Det krävs handling och det krävs att det sker nu.

Den vanligtvis vänliga blicken mörknar och hon utstrålar frustration och ilska över sakernas tillstånd.

– Jag blir så förb … säger hon. Att kvinnors arbete värdesätts lägre än mäns är oacceptabelt. Det måste vara slutpratat om problemet – det är verkligen dags att ändra det skeva förhållandet.

Kanske kan vissa lagar som behandlar all form av diskriminering också behöva skärpas – högre straff – säger hon. Men huvudansvaret för att komma till rätta med lönediskriminering vilar, i miljöpartiets värld, på parterna. Inom den offentliga sektorn är ju politiker arbetsgivare vilket innebär att miljöpartiets kritik och framstöt borde kunna effektueras, åtminstone i de kommuner och landsting där partiet tillhör den styrande majoriteten. Men inte heller där är resultaten särskilt imponerande.

Suger sig fast vid förändring
Hur miljöpartiets och Maria Wetterstrands prioriteringarna av valfrågor landar hos väljarna avgörs i september. Men någon tvekan om vad som är stort och smått i politiken och i vardagen finns inte hos språkröret.

Övriga högaktuella frågor som kollektivavtalens ställning, vilka villkor som ska gälla för utländska företag på tillfälliga uppdrag i Sverige samt den omstridda sjukförsäkringen och arbetsgivarnas medfinansiering är hon i huvudsak överens med regeringen om. Och lika ense som miljöpartiet är med regeringen i de frågorna lika oense är de om de omstridda undantagen från lagen om anställningsskydd (las) för företag med färre än tio anställda. Trots hård facklig kritik från en rad LO- och TCO-förbund mot rätten att undanta två personer håller hon envist fast vid lagändringen.

På sjukområdet betonar miljöpartiet främst insatser som rör rehabilitering. Det går alldeles för långsamt och omfattar alldeles för få. Grälandet som får människor att hamna mellan stolar måste få ett slut. Rätten till rehabilitering ska vara absolut, säger hon.
I Maria Wetterstrands Sverige får verk, myndigheter och arbetsgivare gräla bäst de vill om vem som ska betala rehabnotan så länge den som behöver får snabba och riktiga insatser på vägen tillbaka till arbetslivet.

I en av miljöpartiets forna profilfrågor – kortare arbetstid – är trycket däremot inte längre lika starkt. Utvecklingen i omvärlden går mot längre och mer flexibel arbetstid och partiets ensamhet bakom kravet på 35 timmarsvecka har vuxit.

– Men vi tror fortsatt att 35 timmars arbetsvecka för alla vore bra. Många människor arbetar i dag för mycket samtidigt som många människor hindras från att komma in på arbetsmarknaden. En förkortning löser inte problemet med arbetslösheten, men kan bidra till en viss förbättring, säger hon.

En generell rätt för alla, inte bara småbarnsföräldrar, att välja 75 procents arbetstid tillhör därför miljöpartiets valarsenal också i år.

– Just möjligheten för var och en att välja är v
iktig för oss. Det gäller rätten att välja deltid när det passar, men också heltid när det är det önskvärda.

FAKTA: Biljardfreak som kan läsa upp och ned
Namn: Maria Wetterstrand.
Född: Den 2 oktober 1973 i Eskilstuna.
Bor: Bostadsrätt i Älvsjö.
Familj: Ville Niinistö, sonen Elias, ett år.
Karriär: Folkhögskola, dramalinjen, spelade barnteater. Nordiska språk på universitetet. Magisterexamen i biologi. Riksdagsledamot sedan 2001, språkrör sedan 2002.
Fritidsintresse: Biljard, gärna snooker.
Dold talang: Löser Rubiks kub lätt som en plätt. Kan läsa upp och nedvänd text.

5 snabba mp-svar om arbetsrätten:

  • Ska det finnas ungdomsavtal med lägre löner och sämre  anställningsskydd än för andra grupper? Nej, nej, nej.
  • Ska arbetsgivare lockas att anställa eller behålla äldre arbetskraft till lägre sociala kostnader? Nej
  • Ska medlares be­­fogenheter att skjuta upp varslade stridsåtgärder öka? Nej.
  • Behövs en proportionalitetsregel i konflikträtten? Nej.
  • Ska sympati­­-åt­gärder förbjudas? Nej.