UTSTÄLLNING. Utställningen Vem stökar i mitt kök? ställer en rad frågor om åldrandet. Den uttrycker den oro och osäkerhet som många känner inför att bli gammal och kanske inte klara sig själv.

Utställningens producenter Anna Ahlberg och Johanna Havelind ser dock inte alla gamla som offer och hjälplösa. Skratt och glädjeämnen lever sida vid sida med krämpor och ensamhet.

Utställningen är byggd som ett antal rum. I köket är kylskåpsdörren full av recept på favoriträtter. Öppnar man dörren är det fullt av hemtjänstens enformiga matlådor. Kontrasten mellan dröm och verklighet är slående.

Varierande tempo
I sovrummet står en manövrerbar säng. Där kan man slå sig ner och titta på en tv som visar filmade intervjuer med några pensionärer. De vittnar om ett aktivt och rikt liv långt efter pensioneringen. Någon har dagboken så fulltecknad att det blir stressigt, men säger också att ”det här är det bästa jobb jag haft”. I vardagsrummets soffa kan man sjunka ner och se en annan tv-film, där man får följa Harald en vanlig vardag. Han har filmat själv med hjälp av en kamera fastsatt på pannan. Ett långsammare, lite försiktigare liv.

Hur det också kan vara, men inte borde vara, är den skrämmande bild som ges av hur två vårdare på äldreboendet stormar in till Ingrid, 83, som sover gott. De tvingar upp henne och släpar in henne i duschen och tvångsduschar henne. Ett tillspetsat inlägg om etik i vårdarbetet. Man kan förstå att personalen är pressad mellan brist på tid och vårdtagarnas egen vilja.

Frågorna som utställningen ställer är kanske inte nya och svaren är få. Men hur omsorgen om de gamla ska se ut är en fråga som angår hela samhället. Inte minst de anhöriga, som gör det mesta av jobbet, två tredjedelar. Även de unga berörs.
Var tredje ung måste ta jobb inom vården för att klara de ökande krav som en växande skara åldringar innebär.

Utställning: Vem stökar i mitt kök?
Plats: Arbetets Museum, Norrköping
Producenter: Anna Ahlberg och Johanna Havelind

Åke Svidén
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen