/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2006/stallning.jpg
Enigheten är förkrossande på ställningsarbetarnas fackmöte i Köpenhamn. Foto: Pia Hanzi.

Den danska regeringen vill skära i den omhuldade välfärden. Men danskarna går man ur huse för att protestera mot nerskärningar som drabbar unga, studerande och äldre som närmar sig pensionsåldern.

– Regeringens förslag är ett hot mot den danska modellen. Både a-kassa och efterlön är en del av tryggheten. Om den monteras ner rubbas balansen i flexicurity, säger Bjarne Høpner, ordförande för en avdelning inom 3F, Danmarks största fackförbund.
Om tryggheten urholkas kommer fackföreningarna att kräva mer anställningstrygghet. Då förstör danska politiker en modell som de skryter med över hela världen, säger Bjarne Høpner.

Ungdoms- och studerandeorganisationer tog initiativet till en manifestation mot planerna på nerskärningarna, inspirerade av fransmännens framgångsrika protester mot att urholka de ungas anställningstrygghet. Flera stora fackförbund och LO anslöt sig när det visat sig i opinionsundersökningar att en protest mot nerskärningar i välfärden hade stort stöd bland medlemmarna. På eftermiddagen den 17 maj sprack himlen upp. Oron över att bara några tusen skulle komma stillades i och med att solen äntligen tittade fram.

Det blev den största manifestationen sedan 1980-talet. I Köpenhamn men också i Odense, Århus och Ålborg protesterade danskarna mot nerskärningar i den populära välfärdsmodellen. I centrala Köpenhamn utanför Christiansborg där riksdag och statsminister har sina lokaler var det fullpackat med människor. Rockgruppen ”Maktens korridorer” brakade loss och sångaren ställde sig på kravallstängslet och gjorde segertecknet.

Viktigt med tyngd bakom kraven
LO:s ordförande Hans Jensen talade om att ”det är för mycket piska och kontroll” i regeringens välfärdsreform. Gamla och unga förlorar 8.700 kronor i månaden om folketinget röstar igenom förslagen. ”Om det bara blir några lallande kommunister som deltar” så kommer inte politikerna att bry sig, ansåg Pia Kjærsgaard, Dansk Folkepartis ordförande, dagen före.

De blev betydligt fler och demonstranterna utgjorde en brokig folksamling som anses ha påverkat den borgerliga regeringens välfärdsförhandlingar med andra partier, inte minst socialdemokraterna. På morgonen samma dag samlas ställningsarbetarna till fackligt möte i en före detta spårvagnshall omgjord till medborgarhus på Nörrebro i Köpenhamn. Cirka 500 personer röstar för att inte arbeta den dagen som en markering mot regeringens nedskärningsförslag. De röstar för vild strejk och riskerar förlust av en dagslön.

”Men våra arbetsgivare tycker inte heller om nerskärningarna av dagpenningen”, enligt flera ställningsarbetare.
Röken ligger tjock i medborgarhuset och kommer inte bara från vanliga cigaretter. Den danska ölen är på plats och den manliga dominansen hundraprocentig.

Slitsamt yrke har stark ställning
Ställningsarbetarna är inte med i byggfacket utan i 3F, Danmarks största fackförbund, som är en ganska färsk sammanslagning av två förbund. Alla ställningsarbetare är organiserade och de har lyckats förhandla upp sina löner så att de tjänar i genomsnitt nästan 500.000 svenska kronor om året.

Jobbet är osäkert och tungt. De går från en entreprenör till en annan, med perioder av arbetslöshet mellan bytena. När det regnar arbetar de inte. Efter två dagars regnande, som arbetsgivarna står för, går de ner på a-kassa som inte ger mer än cirka 30 procent av deras lön.

LO-Tidningen träffar Leslie Gammelgaard, 28 år, och Dan Steffensen, 30 år, vid några byggnadsställningar. De har uppehåll i arbetet eftersom det regnar. Båda tjänar ungefär 500.000 kronor om året. Ställningsarbetarna är traditionellt en fackligt stark grupp som tillhör fronten i 3F, enligt deras avdelningsordförande Bjarne Høpner. De kallas "stormstyrkan” av andra. Avdelningen som ligger på Norrebro i Köpenhamn står politiskt mer åt vänster än socialdemokraterna.

Halveringen av a-kassan för dem som är under 30 år och varit arbetslösa mer än sex månader kan drabba Leslie Gammelgaard. Han ser det som en form av strafförläggning. I Köpenhamn råder högkonjunktur för byggandet så ställningsarbetarna är inte oroliga för arbetslöshet för tillfället. Men om det regnar länge åker de ner på a-kassan och byggkonjunkturen går upp och ner, något de är mycket medvetna om.

– Regeringen vill straffa ut människor från a-kassan till utbildning. Men jag vill vara ställningsarbetare. Jag vill inte studera, säger Leslie Gammelgaard tveklöst.

Betydelsefull kunskap
Arbetskamraten Dan Steffensen lyfter upp hans byxben och visar en riktig tatuering med en ställningsarbetare, symbol för att han gått två års arbetsmarknadsutbildning för att lära sig beräkna hållbarhet och bygga säkra ställningar. Under tröjan har han ett bälte med samma symbol på metallspännet.

– Vi är yrkesstolta, säger Dan Steffensen.

De retar sig mest på ett förslag som går ut på att de efter en period av arbetslöshet första dagen på nytt jobb elektroniskt ska anmäla till arbetsförmedlingen att de har arbete.

– Om vi inte har någon dator till hands och missar första dagen straffas vi med att inte få a-kassa under två veckor i nästa period. Det är verkligen kränkande, säger Leslie Gammelgaard.

De kommer att kräva att arbetsgivarna har datorer till hands vid byggena. Bjarne Høpner är också kritisk till att a-kassornas koppling till facken urholkas allt mer av regeringen.

– Den danska modellen bygger på kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare. Om fackets betydelse minskar så rubbar det också parternas samverkan, säger Bjarne Høpner i 3F.

Läs också: LO: Nedskärningarna hot mot flexicurityn