PÅ PLATS. Faktum är att fjällvandringen kan vara rena motorvägen till anställning. Det finns ingenting i det personliga brevet som på samma sätt flyger rakt in i hjärtat på rekryterarna – och landar som en insikt om att du verkar socialt kompetent och har just rätt personlig lämplighet för att smälta in i organisationen.

Också sport kan vara ett alternativ, särkilt om det är många män på arbetsplatsen, skämtar Anders Neergaard, forskare vid Arbetslivsinstitutet, när han berättar om hur föreställningar och vanor begränsar rekrytering. LO-Tidningen möter honom på plats på seminariet Vem passar för jobbet?

Men skämtsamma strategier är en sak, saker som rasifiering (att grupper skiljs ut och underordnas genom att de stämplas som annorlunda) huserar också i rekryterarnas hjärnor. Detta har Anders Neergaard själv drabbats av i sina undersökningar om hur arbetsförmedlare och bemanningsföretag fungerar.

Han bokade glatt träff med diverse chefer, utanför kontorstid för att det inte skulle bli så stressigt. Men att komma in på kontoren efter öppettiderna visade sig svårare än han hade räknat med. Varje gång försökte de snabbt avvisa honom, och han kände att han uppfattades som en arbetssökande invandrare som inte kunde passa tiden. När han på bred skånska försökte förklara att han hade bokat träff med chefen kom det i ett par fall ett ytterst långsamt och välartikulerat svar i stil med ”Meenaar duu Sve-n Nil-sson?

Bakdörren alltid öppen
Arbetsmarknaden är delad: När det när det gäller kön rör sig delningen framförallt om att kvinnor och män finns i olika sektorer, medan personer med utländsk bakgrund oftare återfinns på sämre betalda arbeten längre ned i hierarkierna. En bakomliggande faktor verkar vara ett ständigt cirkelresonemang i rekryteringsprocessen, enligt Anders Neergaard.

Ingen rekryterare tycks på förhand kunna säga vem de letar efter, men efteråt hittar de alltid en massa motiv till att just den personen var ”rätt”. Det pågår alltså en slags informell process som bygger mycket på känsla och mindre på tydliga krav. Nya tag i platsannonserna kan vara en väg ur det, tror han. Ord som personlig lämplighet och social kompetens ger alltför fria tyglar åt föreställningarna hos dem som rekryterar.

I stället bör den del av annonsen som rör den tekniska kompetensen byggas ut och genomarbetas om ”rättssäkerheten” för de arbetssökande ska höjas.

– Jag gillar naturen, men den gör sig bäst som bilder på tv, säger han.