NY BOK. I Marilyn Frenchs klassiska sjuttiotalsroman Kvinnorummet kämpar sig kvinnorna in i universitetsvärlden, gör allt rätt, men blir ändå inte riktigt erkända.

Kvinnliga forskare i Margaret Drabbles romaner från sjuttiotalet och framåt har det roligare, får vara mer självklara. Intressant är också att Drabble i bok efter bok allt tydligare ger dem ett slags schamanliknande roll som övervakare av samhällets utkanter. Antingen grubblar de över våldsbrottslingars psykologi medan de besöker fängelser och möter utslagna och urspårade personer. Eller så hittar de glömda historier, blinda hörn som skylts över.

I senaste boken Den röda drottningen hänger Drabble på prinsesstrenden. Möjligen i ett försök att få fatt på vart kvinnofrigörelsen tagit vägen i den nyprimitiva tid som pågår just nu. Hon knyter ihop två helt olika men hemligt förbundna kvinnoöden. En koreansk prinsessa från 1700-talet, vars autentiska självbiografi ligger till grund för Drabbles text, upptäcks av en kvinnlig – påhittad – doktor i medicinsk etik som läser henne på väg till en konferens i Korea och fascineras. De har båda var sin tokig man. Prinsessans make, kronprinsen, mördar folk på löpande band, tills han själv blir mördad. Medicinetikerns man är intagen på institution. Prinsessan funderar över sitt komplicerade liv, det extrema regelverket vid hovet, maktkampen inom kungafamiljen, taktiken för barnens överlevnad.

Gamla roller i ny miljö
Drabble lånar ett heltigenom aktuellt berättarknep för att fösa ihop de båda kvinnorna. Hon låter prinsessan skicka sina andar till forskaren när hon sover i syfte att påverka henne att ta sig an prinsessans berättelse och föra den vidare. Ungefär så som kvinnlig underordning skildras i populärkulturen, i serier som Medium, där andevärlden har en slags grupp 8-funktion, går i protestmarscher för att föra drabbade kvinnors talan.

Om det inte vore för Margaret Drabbles inkännande sätt att berätta skulle man bara tro att hon vore sarkastisk, så distanserande är effekten. Men hennes poäng tycks vara att frigörelsen inte kommit längre än att kvinnornas position på universiteten påminner om hoven förr i tiden. Forskningens drottningar kan ha dominant blick och egen röst och vara synliga och avundsvärda. Men trots detta är de inramade av männens regler. Dessutom omgivna av kvinnoöden som tränger sig på och vill bli berättade. Vare sig de själva vill eller inte måste de alltid förhålla sig till alla de andra kvinnor som sopats under mattan under historiens gång.

Forskaren berättar prinsessans historia för konferensens stjärnakademiker, en äldre man. De inleder en kärleksaffär som abrupt tar slut när han dör i en hjärtinfarkt. Sedan blir hon en aktiv hjälpare i den adoption av en kinesisk flicka som han och hans fru inlett. Barnet kliver in färdigt i de båda damernas liv, som framsprunget ur pappans huvud, en Pallas Athena, det epitet mannen också gett sin älskarinna. Man får en känsla av att Margaret Drabble passar på, mitt i alltihop, att retas lite med framgångsrika kvinnors begär efter patriarkal välsignelse. Fast hennes syn på frigörelsen är tuff. Den funkar hjälpligt för de kvinnor som kan hjälpa sig själva, som förstår spelet. Det är ett framsteg. Men sedan återstår allt det andra.

Titel: Den röda drottningen
Författare: Margaret Drabble
Förlag: Forum

Anne Hedén
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen