Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus är bekymrad över att svenska familjer hellre köper bredband och dator till familjen än går ut och äter på restaurang. Anledningen till familjernas felval är de höga personalkostnaderna för restauranganställda. Det är för dyrt att äta middag på krogen, tycker Marteus.

För att komma tillrätta med det oönskade beteendet – alltså att föredra hemdatorn före krogen – vill Marteus att staten, som den borgerliga alliansen föreslagit, tar bort arbetsgivaravgifterna för restauranganställda. I samma veva ska även arbetsgivaravgifterna för bilreperationer, städning och en del andra hushållsnära tjänster tas bort. Även här misstänker Marteus att folk inte har lust att betala vad det kostar.

Den som strövat i det vårfagra Stockholm kan tycka att Marteus oro över restaurangnäringen är något överdriven. Överallt överfulla uteserveringar. Inget LO-förbund har ökat sitt medlemstal så snabbt som Hotell- och Restaurang gjort det senaste årtiondet.
Varför staten ska subventionera Marteus lunch framstår inte som självklart. Det finns nämligen inget sådant som en gratis lunch, eller för den delen något sådant som gratis pigor.

Marteus vill dock inte ta till sig denna sanning. Hon påstår med en oskuldsfullhet som vore näpen om den inte den vore ett uttryck för ett oskrymtat egenintresse att det blir fler jobb bara hon och hennes gelikar själva får göra ett skatteavdrag för tjänstehjon och därutöver att staten subventionerar kvällens barbesök och det trista bytet av däck på bilen.

Gynnar de med feta plånböcker
Vad som föresvävar henne är ett samhälle där de burgna som förr i tiden kan köpa sig dylika nyttigheter till en billig penning, eftersom de inte längre anser sig ha råd att betala de ohemula avtalslöner som de som i dag utför tjänsterna har, det vill säga hälften eller mindre av vad Marteus själv tjänar.

För det är ju vad det handlar om. Den borgerliga alliansens idé om skattebefrielse för hemtjänster, restaurangbesök och bilverkstäder gynnar ju främst dem som har stora våningar och villor, dyra bilar och ett omfattande uteliv. Den som har mycket egendom att ta hand om och har dyrbara vanor är den som tjänar mest på att staten tar över en del av utgifterna. Men att erkänna detta förhållande är inte riktigt chict. Marteus och andra försöker därför inbilla oss att snedvridande skattesubventioner skapar nya jobb. Men det blir inte fler jobb för att Marteus får sin städning och sina krogbesök delvis betalda av staten. Ju mer pengar staten anslår åt Marteus utsvävningar, desto mindre pengar får den över till andra ändamål.

Vad som sker är bara en omfördelning av köpkraft. Om krogbesöken blir billigare ökar de förmodligen något i antal och därmed möjligen också behovet av krogpersonal – så långt går det att hålla med – men de bortfallna skatteinkomsterna måste staten kompensera genom att höja skatterna på andra områden, vilket betyder att hushållen får mindre pengar över till annan konsumtion. Och det leder i så fall till minskad efterfrågan och färre arbetstillfällen i dessa missgynnade branscher, till exempel hos den datorhandlare vars högteknologiska prylar Marteus uppfattar som ett hot mot hennes egna krogambitioner.

Valfrihet bästa sättet
Det är bisarrt att de borgerliga partier som alltid sjunger marknadsekonomins lov vill sätta marknadsekonomin ur spel genom att inte låta folk själva avgöra om de vill lägga ut sina pengar på datorer eller pubbesök. Om man bara vill åstadkomma en allmän konsumtionsstimulans är det enklast att sänka inkomstskatten rakt över hela linjen och låta folk välja själva vad de vill använda pengarna till.

Under alla förhållanden är det ett oskick att manipulera arbetsgivaravgifterna. De är till för att betala våra sociala försäkringar som a-kassa, sjuk- och föräldrapeng och borde vara fridlysta för klåfingriga politiska ingrepp. Men inte heller detta vill Marteus inse. Hon sänker gärna a-kassan för att hon ska få skatterabatt på krogen. Totalt vill de borgerliga slösa bort omkring 5,5 miljarder på snedvridande skattesubventioner. Ungefär två miljarder ska gå till skatteavdrag för städning och annan hemhjälp. Resterade 3,5 miljarder beräknas gå åt till att ta bort arbetsgivaravgifter för restauranger, bilverkstäder och städbolag.

En bättre användning av dessa pengar vore att använda dem till offentliga investeringar som alla har nytta av. Vi behöver rusta upp vägnätet, förnya energisystemet och bygga ut universiteten – bara för att nämna några angelägna behov.

Eller också kan vi använda pengarna till att anställa fler i äldreomsorgen, sjukvården eller kultursektorn. För 5,5 miljarder kan man betala lön inklusive sociala avgifter åt 10.000 undersköterskor, 4.000 grundskolelärare och 2.000 bibliotekarier.
Lappri, tycker Marteus. Vad bryr hon sig om överfulla vårdhem, alltför stora skolklasser och bokläsning? Finns det pengar över vill hon ha en egen piga som håller ordning i hemmet medan hon frekventerar stadens krogar.