NYA BÖCKER. Tigern är en bild av vad människan aldrig kan bli. Denna närvaro, denna kraft.

Att lära dem att göra konster kräver oändlig tid och den allra största respekt. En av alla tiders största tigertämjare, Gilbert Houcke, sa i en intervju: ”Dressyr är inte en fråga om styrka eller brutalitet: jag tillåter inte att man utsätter ett djur för lidande. Det är en fråga om iakttagande, om psykologi och tålamod. Man kan inte påtvinga djuret en övning. Man måste kunna dra nytta av sånt man upptäcker.” Det vill säga att få tigern att regelbundet upprepa sina medfödda beteenden inom ramen för cirkusnumret.

En knäckt tiger, en deprimerad tiger, är däremot nånting ytterst sorgligt. Lika sorgligt som en livsknäckt eller totaldeprimerad människa. Och även lika sorgligt som ett dött och punkterat ideal. Marcus Gustafsson låter i sin debutroman En överlevnadsdagbok en deprimerad tiger föra dagliga anteckningar. (Förlaget heter passande nog Natur och Kultur!) Först är han fri och stolt och fångar antiloper både om dagen och i drömmen. Enda bekymret är att han inte befinner sig tillräckligt högt upp i djungelhierarkin för att ha chans på ett eget revir eller på att locka till sig honor.

Så fångas han in och skeppas hit och dit i världen. Till slut är han så nere i skoskaften att han förvandlas först till en hamster, slutligen till en snigel. Det är helt beklämmande att följa den falska självrespekt varmed han finner sig i allt!

Tanketiger med klös
En annan nyutkommen roman gör också anspråk på att handla om en tigertämjare. Jonas Hassen Khemiris Montecore har underrubriken En unik tiger. Att dressyren på sin höjd förekommer som dagdröm är inte alls falsk varudeklaration. Khemiri har nämligen ”en tiger i tanken”, som det hette i bensinreklamen när jag var liten. Skildringen av en far från Tunisien, en proggig mamma, och deras sons uppväxt i åttio- och nittiotalets Stockholm rymmer en sån blandning av stilkonst och smärta, av stolthet och vantrivsel att man vill applådera i bänkarna, förväntar sig att orkesterkapellet ska spela upp en fanfar.

Det är ett språk som är som en cirkus, till stora delar en svenska uppblandad med arabiska och franska uttryckssätt och ordvändningar. Och sanning och lögn ingår en sällsam förening. Så mycket är så äkta i detaljerna, och påhitten är så välsnickrade att man godtar dem av pur förtjusning. Omöjligt att veta vem som ljuger eller överdriver, ibland också vem som är den han utger sig för att vara.

Om Marcus Gustafssons tiger kan ge ett intressant och tankeväckande perspektiv på det han uppfattar av människornas värld och beteende så har Khemiri gått ett steg längre i genomskådande främlingskap: Han har skapat ett språk som låter oss återupptäcka vår egen tids verklighet, och då sannerligen inte minst de mekanismer som befäster de etniska orättvisorna. Det är vrålbra.

Titel: En överlevnadsdagbok
Författare: Marcus Gustafsson
Förlag: Natur och Kultur

Titel: Montecore
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Norstedts

John Swedenmark
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen