NY BOK. De charmiga och vardagsfilosofiska böckerna om Mma Ramotswe och Damernas detektivbyrå i Botswana säljer i stora upplagor i såväl Sverige som övriga västvärlden.Men vilken bild av afrikaner är det som förmedlas och varför blir vi så charmerade?

Mma Ramotswe är klok och genuin som få. Hon älskar sin framlidna far och sitt land Botswana och dess traditionella värderingar. Sin detektivbyrås olika fall löser hon med lika delar logisk slutledning, intuition och människokännedom. Familjekonflikter löses, försvunna barn återbördas till sina föräldrar, männen styrs med taktfull och osynlig vägledning av goda kvinnor.

Serien började med Damernas detektivbyrå som kom 1998. Sedan har det följt en radda av böcker med charmiga namn som Vackra flickors lott och Kalaharis skrivmaskinsskola för män. Den femte delen i serien, The Full Cupboard of Life, kommer på svenska i augusti. Enligt förlagets presentation verkar författaren Alexander McCall Smith vara lika charmig som sina böcker. En Zimbabwefödd professor i medicinsk juridik som har arbetat i Botswana. Hemma i Edinburgh är han medlem av amatörorkestern The Really Terrible Orchestra där han spelar fagott och hans fru läkaren flöjt.

En plats där allt ordnar sig
Böckerna om Damernas detektivbyrå har översatts till 30 språk och sålt i över tio miljoner exemplar. I Sverige är vi 370.000 som köpt dem. För det här är mysiga feel goodböcker som får världen att förefalla lite mindre grym och lite mer hoppfull. Man blir glad av att läsa om Botswana där allt tycks ordna sig till bästa. Misshandlande äkta män och aidssjuka släktingar från gudsförgätna byar passerar i fonden, men stannar vid att vara avvikelser från huvudberättelsen.

Det är också sympatiskt att en vit man kan skriva så inkännande om en svart kvinna och så tydligt står på kvinnornas sida. McCall Smith vill tydligt lära läsarna något om det vardagliga, fungerande Afrika. Han undervisar gärna om traditionella hälsningsceremonier och detektivfallen får med tiden en allt mer undanskymd roll. Men när man klämt några delar i serien är det något som börjar skava. Vad är det för bild som målas upp med dessa människor som visserligen är vardagskloka, men, med undantag av Mma Ramotswe själv, oftast inte så särskilt intelligenta.

McCall Smith har tidigare skrivit barnböcker och man undrar vartefter om han inte hämtat lite väl mycket inspiration från en annan brittisk barnboksförfattare. Nalle Puh och hans medkaraktärer har många likheter med Alexander McCall-Smiths persongalleri. Nalle Puh är en björn med mycket liten hjärna, men lyckas ändå sätta fingret på livets väsentligheter. Han är god och vill alla väl och hjälper sina medvarelser. Goda egenskaper, visst. Men respekterar vi Nalle Puh som en jämlike?

Skräddarsytt för drömmare
Västerlänningar har ett tillkrånglat liv och det moderna livet i väst ser sjukt ut från McCall Smiths påstått afrikanska utgångspunkt. Kvinnorna är för magra och viktfixerade, människor är ensamma utan traditioner eller släktband. Jag tror att berättelserna om Damernas detektivbyrå är skriven för oss som känner oss vilsna i den västerländska kulturen och tycker att livet är komplicerat. Vi gillar böckerna för att de tillfredsställer vår längtan efter det enkla och det genuina. McCall Smith serverar oss Afrika som den scen där den drömmen kan få fäste.

Med Damernas detektivbyrå kliver den gode vilden åter fram i moderniserad form, ren och oförstörd av civilisationens lögner och komplikationer. En annan sida av våra övriga projektioner på Afrika som hemvist för farsoter, ”obegripliga” krig och maktstrider. Gemensamt för de två bilderna är att afrikaner blir De Andra, de som vi klistrar våra egna tolkningar på. Jag har självfallet ingen aning om hur afrikaner uppfattar denna berättelse. Men så okomplicerat som i Damernas Detektivbyrå kan livet bara se ut i den utanförstående, priviligerade betraktarens ögon.

Titel: Damernas detektivbyrå
Författare: Alexander McCall Smith
Förlag: Richters

Kristina Mattsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen