De flesta arbetssjukdomar som anmäldes förra året kan sättas i samband med den fysiska arbetsmiljön. Dock minskade antalet anmälda arbetssjukdomar med nästan 20 procent mellan 2004 och 2005. Det är en glädjande trend som tyder på att arbetsmiljöforskarnas arbete ger resultat – men fortfarande utsätts alltför många för skadlig exponering i sitt arbete.

Exempelvis har asbestskadorna inte min-skat och ett ”gammalt” problem som stendammlunga – silikos – har dykt upp igen. Snart har vi inga arbetsmiljöingenjörer kvar som kan mäta kvarts i arbetsmiljön eller läkare som kan diagnostisera silikos.

Genom arbetsmiljöundersökningar som Statistiska centralbyrån, SCB, genomför på Arbetsmiljöverkets uppdrag går det att följa utvecklingen av arbetsmiljöförhållanden – de upplevda och de faktiska. Arbetsmiljöundersökningen 2003 bygger på frågor till drygt 14.000 människor i den sysselsatta befolkningen. Många rapporterar fortfarande att de har en ansträngd arbetssituation, endast varannan arbetsplats har ett systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgången till företagshälsovård minskar. När det gäller den fysiska miljön anger drygt 20 procent att de utsätts för luftföroreningar minst en fjärdedel av arbetstiden.

Fortfarande är belastningsskadorna den största gruppen när det gäller anmälda arbetssjukdomar, följd av psykosociala orsaker. Sedan följer kemiska och biologiska orsaker. Allergi och annan överkänslighet är ett stort och ökande arbetsmiljöproblem och utgör cirka tio procent av alla anmälningar om arbetssjukdomar. Årligen anmäls mellan 2.000 och 3.000 arbetsskador där ett kemiskt ämne uppges ha orsakat skadan. Flest anmälningar rör byggnadsrelaterad ohälsa – så kallade sjuka hus, mögel och damm. Bullerskador är den fjärde största gruppen av anmälda arbetssjukdomar – med hörselnedsättning som den vanligaste effekten och ofta i kombination med tinnitus. Flest anmälningar gällande buller år 2002-2005 förekom bland män inom byggverksamhet.

Resurserna rök under lågkonjunktur
Under 70- och 80-talen sattes stora resurser av för att bygga upp det svenska företagshälsovårdssystemet. En stor del av företagshälsovårdsarbetet omfattade kartläggning och dokumentation av den exponering som förekom vid olika typer av arbetsplatser. När konjunkturen vände i slutet av 80-talet och resurserna började tryta ifrågasattes värdet av den systematiska dokumentationen. Företagen valde att i stället satsa på direkta åtgärder. Att mätningar och kartläggningar av exponering i arbetsmiljön i princip upphörde har medfört att vi i dag vet väldigt lite om exponeringsnivåerna på våra arbetsplatser – och att underlaget för effektiv och adekvat epidemiologisk forskning samtidigt utarmats.

Exponeringsmönstren i arbetslivet blir allt mer komplexa. Utvecklingen av ny teknik leder till nya vägar för exponering och för nya eller förändrade faktorer. Nu finns ett uppdämt behov av exponeringsmätningar i olika arbetsmiljöer. Arbetslivsinstitutet satsar stora resurser på att utveckla nya användarvänliga metoder för snabbare och mer effektiv exponeringskontroll, dels direkt på plats och dels via egenkontroll med hjälp av teknik som alla kan använda.

Det behövs en ökad samverkan mellan kemisk, fysikalisk och beteendevetenskaplig kompetens för att klara riskbedömningar vid komplexa exponeringssituationer. I samband med exempelvis elsvetsning exponeras arbetstagare för höga elektromagnetiska fält, partiklar, kemiska ämnen, buller och vibrationer. Under 2007 och 2008 gör Arbetslivsinstitutet speciella satsningar för säkrare elsvetsning. Exponeringskontroller innebär ständiga förbättringar av arbetsmiljön och är en god affär för företagen. Ett exempel gäller exponering för cancerframkallande tjärämnen som kan kontrolleras med ett enkelt urinprov.

Effektiv metod
Vid ett av våra stora koksverk har man med Arbetslivsinstitutets hjälp infört ett system med regelbunden kontroll på alla koksverksanställda. Detta har resulterat i en drastisk minskning av exponeringen under en femtonårsperiod. Vi fortsätter att studera möjligheterna till ytterligare förbättringar när det gäller exponeringskontrollen för denna grupp av kemiska ämnen som också förekommer i bilavgaser, matos, i vedrök och så vidare. Med vår kompetens bidrar vi till att förse tillsynsmyndigheterna med viktiga verktyg. Det sker i form av både kunskapssammanställningar och databaser med lättillgänglig information.

Vi vill avsluta med att rikta strålkastarljuset på den tekniska företagshälsovården – som är i stort behov av personal som klarar av att göra riskbedömningar och mätningar. Vi ser redan nu att stora pensionsavgångar under de kommande åren förvärrar en redan besvärlig situation när det gäller tillgången på kompetenta arbetsmiljöingenjörer. Branschen frågar efter mer utbildning och statsmakten har svarat med att öka anslagen till Arbetslivsinstitutet för de, i vårt tycke, mycket viktiga företagshälsovårdsutbildningarna. Om Sverige i framtiden ska vara en välfärdsnation blir det i framtiden ännu mer viktigt att få upp antalet arbetade timmar. Då är det oerhört angeläget att alla kan arbeta utan att riskera att bli skadade av sin arbetsmiljö. Av högsta prioritet är att också morgondagens arbetsmiljöingenjörer måste kunna mäta kvarts liksom morgondagens läkare bör kunna diagnostisera silikos!

Mikael Sjöberg
Generaldirektör, Arbetslivsinstitutet

Jan-Olof Levin
Professor, Arbetslivsinstitutet
Chef för enheten Arbetet och den fysiska miljön, Umeå
Skriv ett e-postbrev till debattredaktörn