NY BOK. Efterspelet till kravallerna i Göteborg 2001 berättade något, inte bara om den liberala demokratin, men också om viljan till epokindelningar. Tidsperioderna tycks ibland avgränsas av en serie förlorade oskulder – plötsliga uppvaknanden från rosiga drömmar och ut i en rå verklighet. Skotten i Ådalen. Morden på Olof Palme och Anna Lindh. Göteborgskravallerna. Några moderna exempel.

Men ganska lite talar för att de här händelserna, oavsett hur allvarliga och svåra de varit i sig, egentligen påverkat den svenska samhällsutvecklingen i stort på något avgörande sätt. Globala ekonomiska och politiska processer, med rötter hundratals år tillbaka, negligeras för att ersättas med ett tomt och hypotetiskt ”om inte”. En kontrafaktisk historieskrivning: om inte det hade hänt, om den hade levt…

Jörgen Gassilewski undviker lyckligtvis den fällan när han nu, efter att tidigare mest skrivit lyrik, romandebuterar med Göteborgshändelserna. Han varken trivialiserar eller förstorar skeendena, i en bok som saknar tydligt epicentrum och som talar med lånade röster.

Tidningsprosa, poptexter, nyhetsinslag, politiska bulletiner, insändare, polisrapporter – alltsammans vävs in i romanen och formar ett collage av brokigaste slag. Därmed försvinner också möjligheterna till demagogi. Författaren blir ett språkrör snarare än att placera sig själv i dömande position.

Förläst tysk
Men bland det dokumentära materialet återfinns även den fiktiva berättelsen om T-Gul. En tysk yngling, med svenska rötter, som befinner sig i Göteborg vid tidpunkten för EU-toppmötet och president Bushs besök, för att demonstrera. Han är förläst på Giorgio Agamben och Michel Foucault och tillhör den autonoma, utomparlamentariska vänstern.

Tillsammans med vännerna Fia-Fia, Hassan, Wolfie, och andra aktivister, genomlever han några hektiska dygn på Göteborgs gator. Han ”ska höra men inte se skotten mot Hannes Westberg och ska bli inringad på Järntorget och ska bli jagad av polisen på Restaurang Gillestugan och ska befinna sig eller inte befinna sig på Schillerska gymnasiet när det blir föremål för Nationella insatsstyrkans husrannsakan och allt ska utspela sig den fjortonde och femtonde och sextonde juni tjugohundraett”. Kort sagt: han är i alltings mitt. Och länkad till allt som händer.

T-Gul har en viss motsvarighet i verkligheten men kan nog sägas vara en fiktion även där. Han baseras på en av de tyska terrorister (med gult hår) som man hävdade fanns inne på Schillerska gymnasiet, beväpnade med skjutvapen och med planer att mörda poliser. Men man har i efterhand inte funnit belägg för att några tyska terrorister överhuvudtaget ska ha befunnit sig på platsen. Så varför inte göra en sagofigur av en av dom. Det rörde det sig ju om redan från början.

T-Gul finns, och han finns inte. Han är ett förkroppsligande av eliternas paranoia, av deras rädsla för att förlora kontrollen. Det är ett budskap som någonstans kan anas i denna allt annat än insmickrande men hela tiden fascinerande roman. Om inte budskap är fel ord i sammanhanget.

Gassilewski känner till den politiska litteraturens blindskär, hur lätt en berättelse skär sig om inte läsaren lämnas ifred med sitt ställningstagande. Show, don’t tell stavas den vinnande principen. (Skrivarhandböckernas eviga råd, som trots allt äger stor giltighet.)

Det politiska här ligger lika mycket hos formen. Kanske är det politiska rentav beroende av denna komponent – att inte låta formen stelna, att berätta på nytt sätt och inte nöja sig med mindre än det. Inte blicka lystet bakåt, inte luta sig åt det beprövade, utan att faktiskt gå in i arbetet med att spåra det nya. Jag skulle gärna se att Gassilewskis djärvhet smittade av sig på andra som gör försök i genren.

Titel: Göteborgshändelserna
Författare: Jörgen Gassilewski
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Martin Bergqvist
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen