Fackets representant kvar på nåder
 |
| Erika Östgård är ett undantag. Hon är fortfarande med i facket. |
Hon är skeptikern som blev frälst: Erika Östgård jobbar fortfarande fackligt men inte på jobbet.
Enligt henne är hemligheten med SIM att de anställda själva har kunskapen om vad som gäller på arbetsmarknaden och därför inte behöver facket.
– Här har du Erika, hon har fått vara kvar i Sifs avdelningsstyrelse, på nåder, skämtar delägaren Björn Lundén när han gör ett stopp i fikarummet.
Erika Östgård kom till bokförlaget för ett och ett halvt år sedan och hade då gjort en snabb facklig karriär inom Sif under sin tid på ett callcenter i Ljusdal. Där fanns det en hel del för fackklubben att göra och engagemanget tog inte slut bara för att hon bytte jobb.
– Jag visste mycket om SIM innan jag började här och jag var väldigt skeptisk. Nu låter det som att jag är hjärntvättad, men sakta såg jag att det här faktiskt funkar, berättar Erika Östgård.
Många som kan mycket
Hon tar som exempel att gruppen som ansvarar för den årliga lönerevideringen skiftar i sammansättning och då alltid består av människor som har lust att ta itu med frågan. Det gör i sin tur att jobbet ofta blir bättre gjort än när arbetet blir ett måste. Tack vare att bokförlaget ger ut flera böcker på temat arbetsrätt och skatter finns det en stor kunskapsbank hos personalen.
– Folk är jättemedvetna. Några sitter och svarar på frågor om kollektivavtalet varje dag. Och just eftersom folk kan det här med lagar och avtal är det ingen risk att vi blir överkörda, säger Erika Östgård.
Hon har bjudit in sina fackliga kollegor till företaget efter att gång på gång ha tvingats försvara sig när hon berättat att hon arbetar på ett företag utan kollektivavtalet och fackförening.
– På det allra flesta ställen behövs verkligen facket. Men det kan vara nyttigt att få se hur det funkar på en arbetsplats där det inte finns något för dem att göra, där det inte går att leda utvecklingen längre framåt.
