PÅ PLATS. Flaggor och tårtor på alla arbetsplatser – ett fyrfaldigt leve för arbetsmiljöarbetet! Nja, riktigt så firades väl inte världsdagen för arbetsmiljön i slutet av april. Hur lyfter man då kampen för en bättre arbetsmiljö på arbetsmiljöns egen dag?

Hur riktar man strålkastarna mot något så luddigt som arbetslivets egen kameleont – fysisk och psykisk kännbar, exploderande och gnagande, liten och stor? Som både går kräftgång och tar långa harskutt framåt på samma gång?
Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket och Svenska ILO-kommittén löste saken genom en lång rad korta föredrag om global partsamverkan på Rosenbads konferenscentrum i Stockholm. Arbetsmiljöverkets generaldirektör Kenth Pettersson sa sig känna ”en renässans för arbetsmiljön”. Arbetslivsminister Hans Karlsson ansåg att ”arbetsmiljön är högintressant just nu”, och syftade bland annat på EU:s arbete för att formulera en arbetsmiljöstrategi.

Han försökte också ge arbetsmiljön en liten konkret skjuts framåt genom att berätta att Sverige nu inlett en process som förhoppningsvis ska resultera i att EU-kommissionen antar ett nytt produktdirektiv om säkrare byggnadsställningar.
LO:s Ulla Lindqvist pekade också hon på framgångarna på EU-nivå. Samtidigt varnade hon: Monotonin och värken för framför allt LO-förbundens och tjänstemannaförbundens kvinnor ökar.

Skolämne redan från ettan
Ända sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 och arbetarskyddsavtalet fyra år senare har arbetsmiljön varit en eftersläpande fråga. En ”sidovagn” till lönebildningen enligt Arbetslivsinstitutets generaldirektör Mikael Sjöberg.
Arbetsmiljökameleonten tar inte självmant täten. Men vem som ska vara pådrivande rådde det viss oenighet om bland föreläsarna.
”Den yttersta företagsledningens kompetens i frågorna är viktigast”, sa Kenth Pettersson, som förstås även lyfte fram det systematiska arbetsmiljöarbetet som ju står under Arbetsmiljöverkets kontroll. Han propagerade också för arbetsmiljön som ett skolämne:
– Även förstaklassare har intellekt för att klara det, tyckte han.

Samtliga föreläsare hyllade temat för dagen: partssamverkan. Frågan var bara hur begreppet skulle tolkas. Vilka parter pratar vi om? Tvåpart eller trepart? För Jan-Peter Duker, vice ordförande för Svenskt Näringsliv, var svaret glasklart: Arbetsgivarna och facket har de bästa förutsättningarna att själva lösa arbetsmiljöfrågorna.
– Det vore djupt olyckligt om vi skulle få mer lagstiftning, sa han, men gav inga konkreta exempel på vad det skulle kunna innebära.

Det gjorde emellertid Ulla Lindqvist: EU:s nya kemikalielagstiftning Reach mötte lika stort motstånd från kemikalieföretagen som asbestförbudet gjorde på sin tid.
– Därför måste vi ha en lagstiftning, säger hon.
Arbetslivsinstitutets forskning ger henne visst stöd: Det gäller att ha analysrastret framme, vilken press finns?
För även om inte lagstiftning i sig alltid är det bästa alternativet är det bra att möjligheten finns. Historien visar nämligen att förändringar sker under hot: Hot om strejk, lagstiftning eller ett sämre ekonomiskt läge.
Efter föreläsningarna stod Kenth Pettersson och samspråkade med Jan-Peter Duker. Jag kunde inte låta bli att undra
– Gör ni något för arbetsmiljön på era egna arbetsplatser en dag som denna?
– Nej, sa Jan-Peter Duker. Det är nog mer en facklig dag.
– Vilken fråga! utbrast Kenth Pettersson. Personalen är ju delaktig i den här dagen. Vi är ju här!