Vad gör vi när marknaden misslyckas? Frågan är relevant inför det stundande valet. Borgerliga strateger har nämligen märkligt svårt att ta till sig det enkla faktum att marknaden faktiskt misslyckas att leverera det medborgarna vill ha.
Att marknaden inte av sig självt skulle klara av att upprätthålla grundläggande nattväktarstatsfunktioner som polis, domstolar och försvar är i dag föga kontroversiellt. Här behövs statens tvångsmakt; att genom beskattning garantera offentliga rätts- och säkerhetsinstitutioner. Om detta ansvar låg på marknadsaktörer skulle vi få se privatiserade lösningar som liknade klan- eller maffiasamhällen. Privata entreprenörer skulle då kämpa om att få garantera denna säkerhet genom tvångsindrivning av medel. Det skulle också uppstå ständiga ”omförhandlingar” av ”privata kontrakt” genom uppblossande av krig och stridigheter. Osäkerhet, snedvridna investeringar och korruption skulle hindra en effektiv ekonomisk utveckling. Detta faktum har gjort att även nyliberaler inser att marknaden inte klarar allt och att staten behövs.
Men till skillnad från nyliberaler inser de flesta att marknaden också misslyckas på betydligt fler områden. Ingen vettig människa skulle väl hävda att marknaden ensam skulle garantera nyttigheter som grundläggande utbildning, sjuk- och hälsovård, infrastruktur m.m. Men det finns fler områden där demokratin måste sätta den misslyckade marknaden ur spel.
Blin argumentation
Ett sådant är medie- och kulturområdet. När marknaden själv får fördela resurser leder det till ökad ägarkoncentration, kommersialisering och minskad mångfald. Marknadslösning innebär reklam- och sponsorfinansiering. Denna form gynnar endast vissa åsikts- och kulturinriktningar. För att motverka kommersialismens negativa inverkningar har vi en medie- och kulturpolitik som ska bidra till mångfalden.
Presstödet är en del av denna politik. Då reklamfinansiering innebär monopoltendenser som leder till ökad ägarkoncentration är presstödet ett sista värn mot enfalden. Moderaterna och folkpartiet vill dock avskaffa stödet. Huruvida det är för att än mer stärka sitt eget åsiktsmonopol ska jag låta vara osagt. Men i argumentationen blundar båda partierna för att marknaden misslyckas att leverera mångfald.
Ett annat område är bostadsräntorna. Det statliga bolaget SBAB har aktivt gått in och pressat bostadsräntorna. Det var något som marknaden inte klarade av. SBAB är ett lyckat exempel på behovet av en mer aktiv statlig näringspolitik, och något som vi behöver mer av på andra områden. Men den borgerliga alliansen ger som vallöfte att man ska sälja SBAB till den marknad som inte klarade av att pressa kostnaderna för bostadsräntor.
Här väntar en ideologisk strid till hösten.
Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv ett e-postbrev till redaktionen
