EU:s utrikesministrar har beslutat att dra in allt ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten. Avsikten är att tvinga den nyvalda Hamasregeringen att omedelbart erkänna staten Israel, förpliktiga sig att ta avstånd från allt användande av våld och att respektera ingångna avtal.

Varför ställer EU:s utrikesministrar inte liknande krav på Israel?
Israel bryter idag med flera FN-beslut. Israel är skyldigt att dra sig tillbaka från ockuperat område. Israel måste lämna de olagliga bosättingarna. Israel måste upphöra med kollektiv terror mot den palestinska befolkningen. Under Sharons ledning har Israel till och med ifrågasatt palestiniernas rätt till en egen stat.
Israel brott mot folkrätten behandlas med ett överseende som palestinierna inte kan drömma om. Mot den bakgrunden är det extra orimligt att ställa Hamasregeringen till ansvar för gärningar som den inte begått och som vi ännu inte vet om den har för avsikt att begå.

EU:s ministrar hade varit bra mycket klokare om de låtit den nyvalda Hamasregeringen i praktisk handling få visa vad den står innan de lyser den i bann.
Hamas har valts av en stor majoritet av palestinierna i fria och demokratiska val. Uppdraget från de palestinska väljarna är att den ska ta itu med den korruption som Arafatregimen lämnat i arv. Den borde få en chans att visa vad den går för innan västvärlden fördömer den.
En fredlig lösning av konflikten i Mellersta Östern kräver kompromissvilja från båda parter. Men det kan inte råda något tvivel om att det är Israel som måste gå längst.
Alltsedan 1948 har Israel efter varje ny erövring krävt nya reträtter av motparten. Israel har kunnat vidmakthålla denna hårda linje tack vare stödet från USA.

Systemet krackelerar
Ett mål för den israeliska politiken verkar vara att skapa så outhärdliga förhållanden för palestinierna att många av dem utvandrar och att de kvarvarande lever under så eländiga villkor att de kan tvingas till underkastelse.
EU skulle kunna spela en konstruktiv roll för konfliktens lösning genom att sätta press på både Israel och USA.
Men istället understöder EU nu Israels försök att slå sönder den palestinska myndigheten. Israel har redan lagt embargo på myndighetens tullinkomster. Efter EU:s frysning av biståndet kommer myndigheten inte kunna hålla igång ens en blygsam förvaltningsapparat. Hur ska man kunna kräva att myndigheten upprätthåller ordning och en fungerande administration när den inte har råd att betala löner till sina tjänstemän.

Israel har rätt att villkora en fredsuppgörelse med starkast möjliga säkerhetsgarantier och ett erkännande av alla världens länder. Men det är tydligt att den nuvarande israeliska statsledningen inte vill nöja sig med detta, inte ens om omvärldens förpliktelser utformas så bindande som överhuvudtaget är möjligt. Fred i Mellanöstern förefaller mer avlägsen än någonsin.