Veronica satsar på sidospåret

Veronica Hultman i Umeå. Foto: Pia Hanzi.

ARBETSLÖSHETENS ANSIKTE. Vägskatter, hastighetsbegränsningar och justerade protokoll är Veronica Hultmans medicin mot arbetslöshetens biverkningar. För i väntan på rätt jobb passar hon på att göra politisk karriär. Då inser hon att hon har det ganska bra ändå.

Redan med modersmjölken fick Veronica Hultman lära sig att man ska göra rätt för sig. Uppvuxen i ett arbetarhem där det gällde att bidra till det gemensamma tog hon sitt första jobb, som städerska på Stora hotellet i Umeå, när hon var 14 år. Efter att ha extraknäckt genom hela högstadiet och gymnasiet avverkade hon ett antal olika butiksjobb innan det tog stopp.
– Jag kände att jag hade så oerhört mycket mer att ge än vad som kom fram i butik eller som hotellstäderska. Det kan tyckas egocentriskt, och jag möttes också av väldigt lite förståelse, men så var det, säger Veronica Hultman bestämt.

Hon skulle bli hundpsykolog och när hon inte fick tjänstledigt sa hon, på fackets inrådan, upp sig från sin anställning i en djurbutik.
– Det här var 1997 och jag tror att arbetslösheten var åtta procent. Så när jag lämnade mitt fasta jobb hade jag de värsta kritikerna inom familjen, där ingen någonsin pluggat på högskola eller universitet.
Det visade sig att just hundpsykolog inte var det yrke hon ville satsa på och det krävdes ett par år på folkhögskola, en avstickare på biomedicinprogrammet, ett uppehåll för mammaledighet och en strökurs i ledarskap innan Veronica hittade rätt och började på en projektledarutbildning. Men efter examen tog det inte lång tid förrän rätt skulle visa sig vara fel.– På arbetsförmedlingen konstaterade de snabbt att projektledare inte var någon yrkeskod de använde sig av. I stället erbjöd de mig hotell- och butiksjobb. Jobb jag tvingades söka för att inte förlora min ersättning, berättar Veronica som under utbildningen följt en välkänd kommunpolitiker i Umeå som inspirerat henne att engagera sig samhällsfrågor.

Stort steg framåt
Sakta har hon tagit på sig olika förtroendeuppdrag för socialdemokraterna, och samhällsfrågorna upptar allt mer av hennes tid. Bland annat är hon ordförande i en lokal vägförening och nu laddar hon för fullt för höstens valkampanj. Och klivet in i politiken har fått henne att våga tro på sig själv.
– Jag märker ju att jag kan bidra med något och när jag kommer med mina idéer här lyssnar folk och säger ”det där ska vi titta närmare på”. Då är det ju alltså rätt väg ändå, den jag gått när jag satsat på mig själv.
Men trots modet att våga lita på den egna förmågan svajar livet till varje månad. När räkningarna ska betalas märks hålet i ekonomin och mer än en gång har Veronica övervägt att gå tillbaka till städningen.

– Ringer jag vet jag att jag kan få något, inte heltid direkt men inhopp, som blir vikariat och så wops sitter jag där ändå med mina studielån som ska betalas.
Då tvingas hon välja mellan sina egna olika principer.
– Lika väl som jag vill jobba för att göra rätt för mig känns det som ett svek att gå tillbaka till de gamla jobben efter att jag nu investerat i mig själv. Då väntar jag hellre in rätt jobb, säger hon bestämt.
Att det skulle vara skamligt att gå på a-kassa till dess håller Veronica Hultman inte alls med om.
– Arbetslöshetsersättning är ju inget bidrag! Det är en försäkring jag har betalat sedan jag var 14 år. Den har jag rätt att ta ut. Precis som att ingen snackar om bidrag när de får tillbaka från försäkringsbolaget.

Mycket att uppskatta
Pengarna är viktiga för att hon och sambon ska kunna klara vardagen, men det är inte de som lockar mest när det gäller att hitta ett nytt jobb.
– Hade vi inte levt i ett kapitalistiskt samhälle hade jag kunnat släppa det här. Då hade jag inte behövt ett arbete. För vem vet vart politiken leder mig? frågar Veronica filosofiskt.
Förutom politiken ser Veronica till att ha tid för vänner och familj. Genom att bry sig om och lyssna på deras problem undviker hon att stirra sig blind på sina egna. Och inte minst relationen till sambon är viktig eftersom han är hennes största stöd.
– Det här med att vara kvinna har inte alltid varit på topp. Att hasa omkring i pyjamas med flottigt hår är inte det kvinnligaste, och känner man sig inte i harmoni med sig själv och då kan det dyka upp helt nya problem. Till exempel är sexlivet svårt att hålla igång ibland.

Även mammarollen sätts på prov när det är som tuffast för Veronica.
– Det är ju den här frustrationen över att inte komma vidare som finns i botten, som gör att jag haft kortare stubin och blivit förbannad lätt. Då kan vår fyraåring undra vad jag håller på med.
Och just frågorna från dottern får Veronica att inse att hon har mycket att vara tacksam för.
– Vi har inte allt, men mycket. Man glömmer det i dagens samhälle och tänker i stället på att man ska kunna resa bort och renovera badrummet för 300.000 kronor. Men vardagen är ju också värd något.

FAKTA: Veronica Hultman
Ålder: 31 år
Fackförbund: Handels
Uppvuxen: På Östteg i Umeå med en lillasyster och både en mamma och pappa som arbetar som vårdare inom psykiatrin
Bor i dag: I en vit amerikanskinspirerad villa i Brännland, en dryg mil väster om Umeå
Familj: Sambo, dotter och två katter
Bästa jobbet hittills: I en djuraffär
Blir less på: Arbetsgivare som inte ens svarar när hon skickat in sin ansökan

Läs också: Saknas: Jobb att gå till
Läs ocks&arin
g;: Rauf ser jobben gå förbi
Läs också: Evas skada överskuggar allt
Läs också: Vardagarna värst för Lotta
Läs också: Daniel skippar krogen och fester