Justitieminister Thomas Bodström har på senare tid lagt fram ett stort antal lagar som ökar myndigheternas möjligheter att övervaka medborgarna. Säkerhetspolisen och den öppna polisen ska få rätt att bugga lägenheter, avlyssna telefoner, införa hemlig kameraövervakning, läsa e-post, fax och post, om de övervakade misstänks för att förbereda grova brott.

Flera tunga remissinstanser, som advokatsamfundet, lagrådet, JO för att nämna några, anser att åtskilliga inslag i lagstiftningen äventyrar rättssäkerheten. Invändningarna avfärdas av Thomas Bodström med ”att den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”. Det slaget av populistisk argumentation kan kanske gå hem i en tv-soffa. Folk i allmänhet torde inte ha mycket till övers för dalt med terrorister, mc-gäng och värdetransportrånare – den typ av brottslingar som ständigt åberopas för att ge polisen utökade maktmedel.

Det är dock beklämmande med en justitieminister som tar så lätt på rättssäkerheten att han inte ser risken för att nya polisiära maktmedel används för helt andra ändamål än vad de är avsedda för. Det är vad som hänt i de länder som redan infört en lagstiftning av det slag som nu förbereds i Sverige.

De politisk ansvariga har inte kunnat kontrollera – och ibland inte velat kontrollera – att åklagare och polis använt sina nya befogenheter till att trakassera oskyldiga medborgare, ibland med direkt tragiska resultat som i England när en oskyldigt terroristmisstänkt mördades av polisen som feltolkat information från hemlig övervakning.
Det är naivt och aningslöst att tro att sådant inte kan hända i Sverige. Vår egen säkerhetspolis har för övrigt åtskilliga försyndelser att skämmas över.

Mycket av den nya lagstiftningen har tillkommit på initiativ av EU. När allt mer brottslighet är gräns-överskridande, måste också polisen samarbeta över gränserna. Utgångspunkten är rimlig. Men vi borde vara varse faran med att ogenomtänkta direktiv från Bryssel ofta är ett hot mot rättsstaten.

Tar rättssäkerheten på allvar
Den största svenska rättsskandalen i modern tid – att tre svenska medborgare av somaliskt ursprung fått sina tillgångar beslagtagna och förvägrats rätten att försvara sig inför domstol – är en direkt följd av att de politiskt ansvariga i Sverige godtagit en EU-förordning som sätter den svenska grundlagens skydd för mänskliga fri- och rättigheter ut spel.

Justitieminister Thomas Bodström bedyrar att han tar värnandet av rättssäkerheten på största allvar. Men hans försäkran skulle bli mer trovärdig om han utan förbehåll bad om ursäkt för den rättskränkning de tre somaliasvenskarna utsatts för och en av dem fortfarande utsätts för.

Det kan bara ske på ett sätt. Dels att de tre svenskarna tillerkänns en stort skadestånd för den rättsförlust de lidit. Dels att den svenska regeringen slår fast att EU-förordningar som sätter medborgarskyddet i grundlagen ur spel saknar rättsverkan i Sverige och utlovar förtydligande lagstiftning på denna punkt.
Det är en gåta varför regeringen inte redan försökt tvätta av sig denna skamfläck. Så länge regeringen inte gör det kommer justitiedepartementets förehavanden att misstros. En regering som tillåter att svenska medborgare förklaras fredlösa utan rätt att försvara sig är en regering för vilken rättssäkerheten blivit ett ord utan innehåll.