Nya tidningen Macho, släkting till Gringo och instoppad en gång i månaden i Aftonbladets fredagsbilaga Klick, vill vara ett fräscht alternativ till tungrodd genuskamp. Initiativet har föranlett kritiska kommentarer. Den är otydlig, spretig och lättviktig.

Visst, men det finns något i den som är härligt. Menstestet, både för män och kvinnor, visar om du är arg eller bara kåt. Inte alltid helt lätt att veta. Listan ”Sköna böcker av sköna horor” toppas av Valeri Solanas famösa S.C.U.M. manifest. Sveriges ”mesta böghora” Alexander Bard kommer tvåa med ”Nätokraterna” och trea blir Louise Eeks ”Spelat liv”.

Lek eller allvar? Ja, tanken är att avdramatisera ordet ”hora” och ladda det med nya innebörder, precis som gjorts med ”bög” och ”blatte”. Helt rätt. Och så dimper en allvarlig artikel ned som visar en soldats ambivalenta förhållande till sina uppdrag i utlandsstyrkan. Utan att det ges någon moralisk pekpinne eller enkla svar.

Han har sett den fruktansvärda fasa krig innebär. Han har gråtit i sin gasmask och undrat om han någonsin skall träffa sin familj igen. Han har haft sina mardrömmar efteråt. Men han funderar på att åka ut igen. För då lever han i nuet och gör någonting viktigt – hjälper människor att leva i fred. I det civila lever människor i framtiden och tror att livet är slut om datorn pajat.

Jag håller på Macho. Hegemonier är inte de lättaste att rucka och hellre många olika former av motstånd än bara en, även om de är spretiga. Redaktionens största styrka är att de inte har bestämt sig för vad som är rätt och fel. De vill förhålla sig öppna, utmana allmänt accepterade teser och låta ”förortsmammorna, tutt-tjejerna och pitt-killarna” få lika mycket utrymme som de vanliga elitfeministerna. Så till de sura minerna (egna och andras) säger jag som Macho. Genus kan du vara själv.

Petra Östergren
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen