Cecilia Ferm jublar efter SM-guldet 2004. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Med sänkt överkropp och kontroll på bollen vrider sig Cecilia Ferm runt två spelare i motståndarlaget. Hon hoppar och sätter bollen i korgen – två poäng. Hon är stark och vältränad. Allt mer får hon spela centern under korgen, där spelet är hårt och kroppskontakten tuff.

– Basket är en snygg sport och jag gillar det snabba spelet och att det är fysiskt. Dessutom är det en ganska svår sport, som kräver mycket koordination och har många spelmöjligheter, förklarar hon med hjälp av en teckentolk.

Cecilia Ferm är döv och en av nyckelspelarna i Solna Vikings, som i veckan började spela semifinaler mot Visby. I alla matchpauser teckentolkar någon av hennes lagkamrater tränarens ord.

Hennes dövhet har blivit en styrka för laget. Spelarna kommunicerar med tecken. När guarden driver upp ett anfall ger hon en serie tecken till sina lagkamrater för att förklara spelupplägget.

Andra lag studerar Solna Vikings spel på video för att lista ut vad tecknen betyder. Dessutom har även andra lag börjat använda teckensignaler.

– I pressade situationer när ljudvolymen är hög i hallen fungerar teckenspråk bättre än rop och skrik, säger Cecilia Ferm.

Hur många gånger som helst har hon fått svara på frågan hur det går att spela basket utan att höra. Svaret är att hon använder synen. Hon kan titta på både bollen och spelaren samtidigt. Dessutom ser hon till att placera sig så att hon har överblick.

Vid sidan av basketen arbetar hon som lärare på Manillaskolan på Djurgården, en grundskola för döva. Det var där hon själv gick i skolan och lärde sig spela basket.

Det enda gymnasiet för döva finns i Örebro. I gymnasiet spelade Cecilia Ferm för första gången basket med ett hörande lag. Första kvällen sökte hon sig till B-laget men hon fick omedelbart erbjudande om att spela med A-laget.

Sedan dess har hon vunnit sex SM-guld och för några år sedan utsågs hon till världens bästa döva idrottskvinna.

På skolan undervisar hon i idrott och samhällsorienterande ämnen för åttonde- och niondeklasserna. Just nu arbetar eleverna med världens religioner. De sammanställer själva uppgifter om de olika religionerna och berättar för varandra. I idrotten styrketränar eleverna och Cecilia Ferm försöker hitta alternativ till bollsporter, eftersom många inte gillar det.

– Det är roligt att se ungdomar utvecklas och visa att de kan om de vill. Att de kan få ett bra jobb fast de är döva, men de får inget på silverfat utan måste jobba hårt.

Cecilia Ferm har även inspirerat många tjejer att spela basket och hon ska börja träna ungdomslandslaget för döva. Manillaskolan är tvåspråkig. Elever och lärare använder teckenspråk när de pratar med varandra och de läser och skriver på svenska. Teckenspråket är ett helt eget språk, där det både finns ett handalfabet men framför allt tecken för olika ord eller begrepp. Språket är inte internationellt utan varje land har sitt eget teckenspråk.

Ett genuint tecken finns för ”för säkerhetsskull”. Samtidigt som den teckentalande drar ett finger neråt på hakan säger han eller hon ”hyff” med läpparna. Ordföljden är annorlunda. Till exempel kan en teckentalande säga: ”åka nu jag”. Andra delar av grammatiken skiljer sig också från svenskan. Visserligen finns ett tecken för ”åkte”, men den teckentalande använder i stället ofta ”åka förut” eller ”åka i går”.

I Sverige finns runt 10 000 döva och sedan 1981 är teckenspråket ett officiellt språk. Cecilia Ferm säger att språket är viktigt för identiteten. Språk och tillgång till information är de stora problemen för döva.

Cecilia Ferm upprörs över att så gott som inga tv-program textas. Inte en enda av sändningarna från vinter-OS textades. Döva idrottsintresserade fick bara se bilder från Turin.

Hon berättar att hon aldrig riktigt kommer in i basketlaget, eftersom hon inte hör vad de andra säger och när det hänt något får hon bara en sammanfattning av det som sagts. Det är bara tillsammans med döva hon är med fullt ut.

– Tänk dig själv. Det är som att åka till ett land där du inte kan språket. Du hänger inte riktigt med och hamnar utanför.

När hon skulle gå GIH fick hon vänta ett år för att det inte fanns någon tolk åt henne. Nu vill hon utbilda sig till personlig tränare, men det har hittills inte gått eftersom det inte funnits tolk.

– Jag skulle vilja att det infördes en tuffare antidiskrimineringslag, som den i USA. Då skulle döva lättare kunna kämpa för sin rätt i alla situationer.

Lärarjobbet är på heltid. Basketen och träningen tar bortåt 15 timmar ytterligare varje vecka. Cecilia tycker det börjar bli jobbigt och hon säger att hon blivit gammal. Tiden bara far iväg. Det börjar kännas bråttom att skaffa barn, snart är hon ju 40 år.

Men nu är det SM-guld som gäller Först måste bara Solna Viking slå Visby i semifinalmatcherna, där laget måste vinna tre av fem matcher.

– Vi vinner SM-guldet. Vi är ett bra lag och vi har tränat hårt, säger Cecilia Ferm säkert.

Sen blir det fest. I minst en vecka.

FAKTA: Cecilia Ferm

Ålder: 30 år
Längd: 178 centimeter
Familj: Sambon Anders
Bor: Tvåa i Sundbybergs centrum
Utbildning: Lärarutbildning och Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH)
Inkomst: 25 000 kronor från lärar­jobbet och runt 5 000 kronor från Solna Vikings varje månad
Bil: Nej, men jag vill gärna ha en svart Audi
Senaste semester: Cyklade på Gotland förra sommaren
Senaste bok: Da Vinci-koden
Senaste film: A history of violence