Sparkad fackbas går vidare

Uppsägningen ledde till att Per Johansson flyttade till Mjölby, vilket ledde till att han hamnade närmare fågelsjön Tåkern. I dag lockar fåglarna mer än fack och politik. Foto: Pia Hanzi.

Ett tips, en snabb ansökan och så var steget från hetluften i tunnelbanan i Stockholm till lokförarskolan i Mjölby inte så långt.

Per Johansson, avskedad klubbordförande på Connex, går vidare i väntan på besked från arbetsdom-stolen.
– Något måste man ju göra, säger han och lokförarjobbet har frihet och viss status fortfarande.
Hoppet att återvända till tunnelbanan finns förstås, samtidigt måste livet rulla vidare.

Att hamna i Mjölby är okej, tycker Per Johansson. Det finns inte så mycket att göra på lediga stunder, å andra sidan tar utbildningen mycket tid. Läxorna slarvar han med ibland när nätsurfandet blir alltför intensivt. Under sin första månad i östgötametropolen har han hunnit med onsdagskvällar med melodikryss på Kvarnparken, ortens folkpark. Han pekar mot en vacker byggnad på andra sidan ån. Åt andra hållet ligger Vattenhålet, en pub för me-delålders.

Det lokala ungdomshaket, Zeb Macahan, vågar sig 45-åringen inte in på.
– Nej, det skulle nog ses som gubbsjukt, säger han när vi traskar vidare på Mjölbys gator.
Målet är de gamla lokstallarna där vi hoppas hitta tåg för bildernas skull. Solen är på sitt bästa humör, det är ändå bitande kallt. Per verkar oberörd. Han har jackan oknäppt och den ständigt närvarande rutiga skjortan sticker fram. Bekväm, billig och så finns det bröstficka, säger han och småler åt sitt klädval. 80 kronor stycket för skjortorna. Det är ett bra pris.

Dold agenda
Per Johansson hade sin om inte värsta så mest medieintensiva period som fackligt aktiv i höstas. En dag fick han utan förvarning veta att Connex, som driver Stockholms tunnelbana, ville bli av med honom. Han skulle avskedas för sin offentliga kritik mot brister i arbetsmiljö och säkerhet. Han hade haft fräckheten att prata med journalister om arbetsplatsen. Detta var inte arbetsgivarens officiella skäl – han hade uppträtt illojalt och trakasserat medarbetare sa Connex.
 
Facket, Seko, har däremot hela tiden varit övertygat om att det var yttrandefrihetens gränser som Per hade klivit över. Och att det var vad han skulle straffas för. Arbetsdomstolen ska så småningom säga sitt om avskedet. De intensiva veckorna i oktober och november 2005 var inte chockartade. Däremot blev det ”oerhört påfrestande” att hamna i centrum för mediernas intresse.
– Det var vad jag klarade, att prata med journalister. Bara det att inte säga fel saker, som kunde vändas mot mig, var tungt. Kamraterna i klubben fick ta allt tänkande framåt.
 
Å andra sidan är han inte en person som kliver åt sidan när det stormar. Per Johansson citerar Fantomen för att beskriva sig själv: Man bemöter de hårda med hårdhet. Den tuffa attityden har han skaffat sig under alla år som fackligt aktiv: Han radar upp förbunden som ett pärlband, Metall, Kommunal, Sif och så Seko. Från verkstad, över hemtjänsten och bilbranschen till tunnelbanan. Överallt lika aktiv.

Och så är det där att han hela tiden varit ”vänster”. Det är viktigt i sammanhanget. Tuff utåt, välformulerad och drivande, så blir den som varje dag tvingas försvara sin linje även internt. Det är helt enkelt motståndet från socialdemokraterna i facket som härdat rättvisepartisten. Att hitta argument har varit hans sätt att klara resan i det s-märkta fackliga landskapet.
– Det går inte att gå hem och gråta. Så vinner man inget.

Inte som tänkt
Om det politiska hittills har dominerat livet så hoppas han att naturen ska göra det framöver. Egentligen var det meningen att arbetet som tunnelbaneförare skulle betyda slutet på Per Johanssons fackliga karriär. Det blev tvärtom. Det fanns för mycket att ta itu med.
– Om bara Connex väntat hade de blivit av med mig. På årsmötet i år skulle jag avgå som ordförande, säger han. Det var så jag planerat.

Tanken var att han trots det skulle väljas om på årsmötet i slutet av februari. För det symboliska värdet. Så blev det inte. Mötet röstade på en annan kandidat.
– Hedersordförande i klubb 119 är också fint, konstaterar Per Johansson och vill inte prata mer om saken.
I dag lockar fåglarna mer än fack och politik. Han har ringmärkt fåglar i tre år på Landsorts fågelstation i Stockholms södra skärgård. Ett gammalt intresse från barndomen i Hälsingland har blivit verklighet.
– I helgen var jag på årsmöte med Tåkerns fågelstation här i Mjölby. Vilken härlig fågelsjö.

Skriverierna om fågelinfluensan tycker han är överdrivna. Det borde läggas mer krut på att stoppa smugglingen av kycklingar och ankor från de hårdast drabbade länderna, säger han hett.
Politikern Per Johansson har vi säkert inte sett för sista gången.

FAKTA: Per Johansson
Ålder: 45.
Familj: Dotter 13 år
Bor: I hyreslägenhet i Tallkrogen i södra Stockholm. Delar en fyra för 3 000 kronor i månaden med en kurskamrat i Mjölby.
Lön: Studiemedel
Bil: Mercedes A-klass, köpt med personalrabatt när han arbetade som lagerarbetare i bilbranschen
Studerar: Läser lokförarutbildning, inom kvalificerad yrkesutbildning, under tio månader. Utbildningen var tidigare i SJ:s regi men upphandlas nu av vuxenutbildningen i Mjölby.
Fritidsintresse: Ringmärkning av fåglar, naturen.
Semester: Senaste och första utlandssemestern sex veckor i Australien för ett år sedan. Bodde i en kompis lägenhet. Helt underbart.
Senast lästa bok: Star Trek på engelska. Bra läsning under den jobbiga perioden i höstas.