Tre av fyra i LO-opinion tycker att det ska löna sig att stanna länge på samma arbetsplats.

De vill ha erfarenhetstillägg. Men i verkligheten får bara knappt hälften tillägg för antalet år på arbetsplatsen, något fler kvinnor än män. Lönetrappor som slutar efter sex, åtta eller tio år verkar vara vanligast. På några håll har erfarenhetstilläggen försvunnit när avtalen har förhandlats om. Motståndarna till erfarenhetstillägg talar om inlåsning på samma arbetsplats och arbetare som blir ”livegna”. Fler argument: Nytänkandet stoppas och många tjänsteår innebär inte automatiskt mer kunskap.

Individuella löner är ett kapitel för sig. Här finns motståndare som inte vill ha erfarenhetstillägg därför att de är individuella, och anhängare som tycker att tilläggen är ett rättvist sätt att få pengar till högre löner lokalt – just därför att lönerna sätts individuellt.

– Olika former av erfarenhetstillägg är ofta den enda vägen att gå för att lirka fram lite extrapengar utöver det centrala avtalet, anser Thomas Carlsson, Hova, arbetslös och aktiv i Skogs- och Träfacket.

Erfarenhet och kunnade är självklara argument för tillägg. Många, främst kvinnor i vården, berättar att de nya får högre löner än veteranerna. Följden blir att erfarna människor med låga löner lär upp oerfarna ungdomar med högre löner.

–Erfarenhetstillägg kan vara ett sätt att inte halka efter. Oftast har nyanställda förhandlat sig till högre löner. De som har varit länge på samma arbetsplats halkar efter, konstaterar Christina Berg, kokerska på förskolan Alen i Haninge och aktiv i Kommunal.