LO-ekonomerna granskar i en nyutkommen rapport – Livet är orättvist! Ska politiken göra det värre? – den moderata politikens fördelningsprofil. Studien bygger på ett analysprogram som gör det möjligt att mäta effekterna på individnivå med stor precision.

Moderaternas chefsekonom Anders Borg har avfärdat rapporten som en partsinlaga. Det borde han inte göra. Analysen bygger på beprövade vetenskapliga metoder; det är fullt möjligt för vilken samhällsvetare som helst att kontrollräkna resultaten. Att moderaterna inte vill få sin politik närmare synad är begripligt. Under ett valår vill alla partier dela ut väljargodis, men de talar tyst om hur kalaset ska betalas. Moderaterna talar följaktligen vitt och brett om alla skattesänkningar och skatteavdrag de vill genomföra.

Men hur blir det sammanlagda resultatet av moderaternas skattesänkningar och besparingar? På den frågan ger LO-rapporten ett för moderaterna besvärande svar. Det visar sig nämligen att moderaternas politik konsekvent ökar ojämlikheten i samhället. Någon nyhet är inte detta, men att den moderata omfördelningen från dem som har litet till dem som redan har mycket skulle vara så kraftfull är en överraskning. Detta blir resultatet vilka delgrupper man än väljer att studera.

Om vi till exempel delar in befolkning-en i arbetsför ålder i två hälfter efter inkomst, så visar rapporten att den halva med högst inkomst tillförs pengar och att den halva med lägst inkomst förlorar pengar. Om vi sedan fördjupar analysen så visar rapporten att individer mellan 50-64 år tillhör vinnarna, ungdomar under tillhör 35 förlorarna och att kvinnor, i synnerhet arbetarkvinnor, får betala skattesänkningar åt högavlönade män. LO-ekonomerna konstaterar kortfattat att moderaterna rullar den skandinaviska välfärdsmodellen baklänges; det är de som har mest nytta av välfärden som får ta alla försämringar. För några grupper rör det sig om dramatiska försämringar. Långtidsarbetslösa och långtidssjuka skulle med moderaternas politik gå miste om 30 000 till 35 000 kronor per år i inkomst. Med tanke på att dessa personer oftast redan lever under knappa omständigheter handlar det här om att kasta ut många av dem i social misär.

Extra bra för de egna
Mot LO-ekonomernas analys går förstås att invända att det inte troligt att moderaterna skulle få igenom hela sin politik om en borgerlig regering skulle bildas. Men i förvånansvärt stor utsträckning har övriga partier i den borgerliga alliansen anammat moderaternas förslag. Och dessutom plussat på med extra förmåner till de egna grupperna.

Den borgerliga alliansen är ense om färdriktningen. Avsikten är att skapa ett samhälle med större inkomstskillnader. Enligt de borgerliga ideologerna ska detta leda till att fler får arbete, eftersom större inkomstskillnader antas göra arbete mer attraktivt. Men tankegången bygger på ett felslut. Det är redan idag utomordentlig lönsamt att arbeta. Förklaringen är att med arbete följer inte bara lön utan en mängd sociala rättigheter som föräldrapeng, ökad sjuk-peng, högre pension, högre a-kassa och så vidare. Allt detta gynnar deltagande i arbetslivet, påpekar LO-ekonomerna. Den internationellt höga sysselsättningsgraden för kvinnor i Sverige är en följd av att i nästan inget land lönar det sig så mycket för kvinnor att söka sig ut på arbetsmarknaden som i Sverige.

Dagens höga arbetslöshet beror inte på att det inte skulle löna sig att arbeta. Grundproblemet är att efterfrågan i ekonomin är för låg att skapa jobb åt alla som vill ha jobb. Det problemet löser man inte genom att försämra villkoren för dem som redan har jobb och bestraffa dem som är sjuka och arbetslösa. Just den politiken har borgerliga regeringar praktiserat vid två tillfällen – 1976-82 och 1991-94 – med förfärande resultat för välfärd och sysselsättning. Alliansen ber nu om mandat att köra dessa misslyckade föreställningar i repris. Vi får hoppas att de inte får chansen att än en gång köra landet i botten.